Bibliotheca Arnamagnæana - 01.10.1960, Page 195

183
Det har redan tidigare framhållits, att texten av Hard. icke i någon
pappershs utsatts for någon genomgående medveten omarbetning av
sakinnehållet. I allmånhet ha ej heller i ovrigt stora foråndringar av
texten gjorts, utom i ett fali: av *C-skrivaren. Det har också påpekats,
att det signifikativa for forandringen av texter under skrifttraderingens
gång år en gradvis skeende forkortning, vilken framst drabbar en del
småord, samt ord, fraser, satser eller hela korta textavsnitt, vilkas inne-
båll ej år nodvåndigt for att skildra huvudhandlingens gång. Dessa over-
hopp kunna i viss mån ha gjorts medvetet av skrivarna, som ville spara
tid, men bero i någon utstråckning på “den månskliga faktorn“ i av-
skrivningsverksamheten, t. ex. overhopp av enstaka ord och korta fraser,
men det gåiler fråmst andra foråndringar, såsom antecipationer, fellås-
ningar av siffror och andra ord, ordfoljdsomkastningar, hopp från ett
ord till samma ord långre fram i texten, utbyte av ord mot andra syno-
nyma, forvrångningar av person- och ortnamn o.s.v. I visorna åger ofta
missforstånd rum, både av ord och hela uttryck, naturligtvis emedan
skrivarna ej kånt det poetiska ordforrådet. Kanske år oformågan att
forstå innehållet också grunden till att hela visor ofta utelåmnas. Ofta
ha otympliga eller obegripliga uttryck eller ord i forlagan missforståtts
eller “emendationsforsok“ gjorts, vilka resulterat i ånnu mera långt-
gående avvikelser från urtexten. Foråndringar na synas med få undantag
ha skett kontinuerligt och åro i stort sett av samma art i varje traderings-
led. De bero alltså sannolikt till storsta delen på allmånmånskliga psy-
kologiska faktorer och torde i stor utstråckning vara ofrivilliga.
*C-skrivaren utgor ett undantag från den ovan formulerade huvud-
regeln. Hans textforkortning år fullt medveten och mycket storre ån
någon annan skrivares, samtidigt som han rått vål lyckats med konst-
stycket att våxla mellan sin A- och B-text, ett foretag, vilkets syfte år
hogst svårforklarligt. Att foråndringarna åven i A- och B-hss under
traderingens gång blivit rått stora beror naturligtvis på de många av-
skrivningsleden, som vart och ett låmnat sitt bidrag till utvecklingen i
samma huvudriktning.
En del professionella skrivare ha en tendens att forlånga både sjålva
skriften och texten de avskriva - 59, 984 (?), 1154 - otvivelkatigt emedan
de hade betalt per sida. Ett sått att gora avskriften intressant (?) var att
forsoka antikisera sin ortografi och bokstavsformerna. Så gor stundom
Åsgeir Jonsson i 157 och andra av sina avskrifter, så åven Jon Egilsson i
JS 160 och skrivaren av 984.