Nordens Kalender - 01.06.1932, Síða 137

StudentLii> i de nordiáka Lánderna
dentlivet för narvarande ar dess starkt nationellt
betonade karaktar. Sálunda grundade hemvandande
deltagare frán striderna i Fjarrkarelen áren 1921—22
en fristáende akademisk sammanslutning, Aka-
teeminen Karjala-Seura (Akademiska Karelensáll-
skapet), vars uppgift ár att arbeta för uppkomsten
av ett Stor-Finland, inom vilket de finska stam-
marna i Finland, Fjarrkarelen och Ingermanland
skulle förenas. Förbundet har vunnit en stor an-
slutning och spelar en dominerande roll i vára dagars
finska studentpolitik. Stor-Finland ár sásom námnts
det mál man ytterst siktar till. För att ná detta
vill man i frámsta rummet uppvácka en stark finsk
nationalanda och skapa en rent finsk nationalstat.
Den tvásprákighet i landets förvaltning, som nu
ár rádande, vill man avskaffa, tjánstemannakáren
och militáren skola förfinskas, likasá universitetet
i Helsingfors. Detta áktfinska program har sina
ivrigaste förkámpar just i de finska studentkretsarna,
och inom de officiella studentkorporationerna do-
minera aktfinnarna, en omstándighet som natur-
ligtvis bidragit till att fördjupa klyftan mellan
svenska och finska studenter.
Akateeminen Karjala-Seuras radikala program
har dock rönt opposition áven pá finskt háll. Till
Itsenáisyyden Liitto (Sjálvstándighetsförbundet), vars
frámsta uppgift ár váckande av en stark fosterlands-
kárlek bland rikets medborgare, har anslutit sig
en grupp studenter, vilka icke vilja bruka makt-
medel mot landets svenskar utan önska giva den
naturliga utvecklingen tillfálle att verka.
Parallellt med arbetet för det áktfinska program-
mets realiserande gá i finska studentkretsar strá-
vandena att befásta samhörigheten mellan de finsk-
ugriska folken. I synnerhet med Estland áro för-
bindelserna för nárvarande livliga, ömsesidiga stu-
dentbesök och vánskapsförbund mellan estniska och
finska korporationer áro ágnade att stárka kánslan
av samhörighet de báda rikena emellan. Árligen
hállas dessutom baltiska studentkonferenser, i vilka
deltaga representanter för Finland, Östersjöstaterna
och Polen och varvid gemensamma fackfrágor
dryftas.
Mellan de finska studenterna och Skandinaviens
studenter existerar sedan 1929 intet samarbete.
Grunden för det skandinaviska samarbetet ár ju
sprákgemenskapen, och ett krav frán áktfinskt háll
pá finska sprákets erkánnande sásom officiellt för-
handlingssprák blev vid en konferens i Köpenhamn
sommaren 1929 avvisat. De finska studenterna
drogo sig dá tillbaka, sedan de áven haft en kon-
trovers med Uppsala Studentkár i frága om den
finska befolkningens stállning i Norrbotten.
De starka nationella stámningarna pá finskt háll
ha givetvis áven páverkat det svenska studentlivet
i Finland. De svenska studenterna ha under in-
flytande av trycket frán detta háll slutit sig fastare
samman án de kanske annars skulle ha gjort. Nágon
entusiasm för sprákstridens fortsáttande spárar man
knappast, men vál en fast beslutsamhet att hávda
svenskans hemortsrátt i Finlands kulturliv. Med
den skandinaviska studentvárlden underháller den
finlandssvenska livliga förbindelser. Till de árligen
áterkommande várfesterna i Helsingfors inbjudas
representanter för Sveriges studentkárer, och Fin-
lands svenska studenter ha áven varit officiellt
representerade vid de nordiska studentmötena i
Oslo, Stockholm och Reykjavik. Helsingfors Svenska
Studentkár och Nylands nation ha árligen inbjudit
skandinaviska föredragare, och i de av Föreningen
Norden arrangerade studentmötena ha áven fin-
landssvenska studenter deltagit.
I motsats till vad fallet ár i flera andra lánder har
partipolitiken pá social grund aldrig spelat nágon
större roll i Finlands studentliv. Kampen mot för-
ryskningen och striden mellan svenskt och finskt
har sá helt tagit krafterna i ansprák att intresse för
debatterande av sociala spörsmál saknats.
Studentlivet i Finland ár máhánda mera utát-
riktat och politiskt aktivt án i de övriga nordiska
lánderna. Studenterna ha ofta förr, under det
ryska förtryckets och under frihetskampens dagar,
varit de vágvisande, studentopinionen ár nágonting
som man vant sig vid att rákna med inom samhállet,
och de strávanden, som nu göra sig gallande bland
de finska studenterna, kunna dárför icke betraktas
enbart sásom radikala ungdomsdrömmar. Det
har ofta förut hánt att satsen: »Vad studénterna
tánka i dag, det tánker hela folket i morgon», be-
sannat sig.
137