Nordens Kalender - 01.06.1932, Síða 23

AugiuL Andrée
Mot slutet av 8o-talet intradde en viss förándring
i Andrées liv, vilken skulle bli av stor betydelse
för honom. Dittills hade han varit tillsammans
nástan uteslutande med yrkesbröder av olika slag,
och hans familjeumgánge hade sá gott som ute-
slutande varit begránsat till hans syskon. Men dels
genom sin chef, »den röde greven», sedermera
landshövdingen och Andra kammarens talman Hugo
Hamilton, dels genom sina relationer till Afton-
bladet, dátidens frámsta kulturtidning, och genom
anknytning till den nybildade Stockholms Högskolas
lárarekár samt till Nordenskiöld och andra medlem-
mar i Svenska sállskapet för antropologi och geografi
tillfördes Andrée ett betydligt utvidgat umgánge, be-
stáende till stor del av för honom nya element. Han
syntes pá de stora mottagningarna hos professorerna
Retzius, Gyldén och Mittag-Leffler samt hos direktör
Sven Palme; han blev medlem av sállskapet Idun samt
av en annan sállskaplig sammanslutning pá ett 6o-tal
personer ur de vetenskapliga, konstnárliga och lit-
terára kretsarna. I ett brev skriver han, att han har
detta nya umgánge att tacka för »vidgade vyer, en
annan uppskattning av mán frán helt andra verksam-
hetsfált och avslipning av mánga kantigheter».
Det var i dessa kretsar jag gjorde Andrées be-
kantskap, och han umgicks sedan under nára ett tiotal
ár i min familj. Han annonserade gárna sin ankomst
i djupaste vardagslag. Helst till middag, ty dá fick
han ett par timmar vara tillsammans med barnen.
Barn álskade han, och han roade gárna sig och dem
med att knápa ihop smá leksaker, helst sádana som
gingo ut pá att lösa nágot tekniskt problem, t. ex.
smá pappgondoler sá awágda, att de skulle kunna
lyfta med vanliga leksaksballonger. Pá kvállenkunde
han sedan sitta i timtal och diskutera. Det var
under en mángd dylika samtal som jag lárde verkligt
kánna Andrée.
Kraftigt framtrádde hans medfödda och ytter-
ligare upptránade förmága av viljekoncentration och
sjálvbehárskning, hans starka individualism och
obegránsade frihetskánsla.
Varje tillstymmelse till tváng, t. o. m. om detta
sammanföll med hans egna önskningar, var ho-
nom olidligt, och han ádagalade ibland hárvidlag
en misstánksamhet som sköt över málet. Friheten
för hans individualitet att ná högsta möjliga ut-
veckling utan alla opportunistiska vingklippningar
var honom sá helig, att han ibland kunde i de mest
oegennyttiga erbjudanden vádra en fara för sin
andliga frihet.
Det roade Andrée mycket nár han förklarades
vara utan fantasi. »Jag har sákerligen mer av den
gávan án de flesta av dem som frándöma mig den.
Men de erkánna ej annan fantasi án den som ágnas
litteratur och konst. Och dock — har nágonsin en
poet eller konstnár drömt sádana drömmar som en
Kepler, Huyghens och andra astronomer? — Min
fantasi skulle i förbund med mitt kánsloliv kunna
spela mig de största spratt om jag ej vore vaken
för faran.»
I början av denna uppsats námndes Andrées
religiösa áskádning. I denna áskádning, sádan han
efter tráget och árligt sökande utformat den, fanns
ej rum för mánniskan som en undantagsvarelse utan
endast som en följ driktig lánk i hela naturens ut-
vecklingskedja och underkastad samma lagbundenhet
som alla övriga naturföremál och naturföretelser.
Nár Andrée haft sina konferenser med Nansen
frágade han till slut denne, om han nágonsin med
döden för ögonen kánt behov av eller trott pá att
en högre makt skulle kunna för hans rákning ándra
ett jota i naturlagarna. »Till min gládje», sadeAndrée,
»svarade Nansen ett kraftigt nej. Det gör sá gott
med ett dylikt vittnesbörd ifrán en sádan man som
han. Och kom ihág att sá lánge jag ej med ett ord
antyder ett uppgivande av min religion, sá háller
jag fast vid den.» Nár jag hörde Andrée under djupt
allvar diskutera denna livsfrága och tánkte pá den
státliga karaktár han var i alla avseenden runno mig
ofta i minnet Kierkegaards ord: »Thi kun den Sand-
hed der opbygger er Sandhed for Dig.»
I politiska ásikter stod vál Andrée nármast det
dá pá uppgáng stadda nyliberala partiet; men det
politiska spelet intresserade honom icke. En gáng
i det ovannámnda sállskapet yttrade nágon, att
Andrée skulle göra mera nytta som politiker án
som luftseglare. »Nej tack», svarade han, »att gá
in i en partifálla och rösta pá kommando gár helt
enkelt inte för mig.» I fortsáttningen sade han:
»Nár vi en gáng bli gamla och konservativa . .»
23