Nordens Kalender - 01.06.1932, Blaðsíða 147

Sludenlhv i de nord 'uka lcinderna
medlemmar den minsta av alla. Kalmar stift har
numera gátt upp i Vaxiö, men kalmariterna i Upp-
sala hálla pá sin nation och visa ingen som helst
benágenhet att förena sig med smálánningarna.
Dáremot ha de norrlándska stiften numera en ge-
mensam nation, Norrlands, vilken kommer som
nummer ett i storleksordningen (466 medlemmar).
Stockholms nation, som lánge var den största, ryc-
ker automatiskt allt lángre tillbaka i ledet och hör
nu till de medelstora (228 medlemmar). Huvud-
stadens váxande bildningsanstalter ha hár helt na-
turligt haft den starkaste dragkraften.
Nationerna residera i egna hus, av vilka flera
uppfylla mycket höga estetiska krav. Det nyaste
och vál hittills förnámligaste ár Vármlands nations-
hus, ritat av Ragnar Östberg och invigt hösten
1930. Det betyder mycket för en ung student, som
kommer frán kanske fattiga och smá förhállanden
i en avlágsen landsort, att nágra ár kánna sig ága
del i och disponera över en sádan byggnad. Hár
samlas »landsmánnen» pá vardagsmorgnarna till tid-
ningsstudier och brádspel och pá festliga kvállar
till »gask» eller bal. Hár hállas en eller ett par
gánger pá terminen »landskap», dá nationens ange-
lágenheter dryftas och funktionárer váljas, frámst
de báda kuratorerna, den förste som nationens ord-
förande och frámste representant, den andre som
finansernas handhavare. Landsmánnen áro inde-
lade i tre grupper, recentiorer (första árets studen-
ter), juniorer (huvudmassan av medlemmarna) och
seniorer (f. d. ámbetsmán och andra i nationslivet
bemárkta landsmán). Hártill komma hedersleda-
möterna, som bestá av till nationen hörande akade-
miska lárare och framstáende kulturpersonligheter
med anknytning till hembygden, stundom valda
med en viss baktanke pá donationer till byggnads-
fond, stipendier e. d. Lokalpatriotismen blommar
kraftigt pá nationsvásendets trád, och mánga mán
i staten anse det som en plikt och en förmán att
underlátta de materiella villkoren för sin hembygds
bildningstörstande döttrar och söner.
Kring alla nationerna spánner studentkáren sin
organisation. Till sin uppkomst yngre án natio-
nerna, har den inte i samma grad som de lyckats
knyta intresset till sig. Det har ofta klagats över
bristande »káranda» bland upsaliensarna. De se-
nare áren ha dock medfört en ándring hárutinnan.
Studentkáren upptráder alltmera aktivt báde utát
och inát, och det förnámsta hindret för en levande
gemensamhetskánsla, avsaknaden av ett kárhus, háller
nu pá att undanröjas. I den nyligen fárdiga kár-
byggnaden med sina billiga studentbostáder haUpp-
salastudenterna fátt det synliga inseglet pá sin sam-
hörighet utöver nationsgránserna. Ett annat vittnes-
börd om kárens ökade betydelse ár det för ett par ár
sen igángsatta gemensamma firandet av recentiors-
festen, som förut varje nation anordnade efter eget skön.
Liksom den borgerliga samlevnaden fár sin rytm
och lyftning genom de árligen áterkommande stora
helgerna, fár det akademiska livet sin glans och sár-
prágling av de gemensamma fester, som bryta var-
dagslivets id. Lásárets kalendarium har ocksá sina
helger, knutna till historiska minnen (Gustaf II
Ádolf, Karl XII), landskapstraditioner (Lucia) och
naturens váxlingar. Höstens stora evenemang ár
recentiorsfesten, vilken som námnts numera firas
av hela káren gemensamt i universitetets aula med
manande tal av rektor och studentkárens ordförande
samt för ándamálet avpassad musik. Pá kvállen
samlas man pá sina respektive nationer, dár »recen-
tiorsskándningen» áger rum. Denna kvarleva av de
gamla depositionerna práglas i allmánhet inte av
nágon blándande kvickhet. Det hela gár ut pá att
framháva de stackars offrens psykiska ynklighet
och genom snárjande frágor blotta deras totala okun-
nighet i de mest elementára saker. Sedan detta
ádla várv fullbordats, upptas de i nationens gemen-
skap, och allmán förbrödring vidtager.
Den upsaliensiska titelbortlággningen ár i sin
blandning av studentikos omedelbarhet och cere-
moniös traditionsbundenhet sá typisk, att jag inte
vill förbigá den i detta sammanhang. Tvá studenter
i Uppsala bli vanligen automatiskt bröder redan
vid presentationen. Men inte hur som helst. Man
ságer námligen jámte namnet sitt studentártal, varvid
den áldre talar först och beviljar brorskapet. Svárig-
heten ár nu i mánga fall att veta, vem som ár áldre. Dá
ingen initierad tredje man finns till hands för att
upplysa om saken, kan följande samtal utspinna sig:
Hrr Andersson och Lundström mötas, och sedan
H7