Nordens Kalender - 01.06.1932, Blaðsíða 149

SludcnlLiv i de norduka Landerna
ende till omkr. 13% av studentantalet. Pá vissa
nationer, t. ex. Stockholms, har det kvinnliga in-
flytandet under senare ár gjort sig alltmera gállande
(bl. a. i inrattandet av en »husmors»-befattning) —
utan tvivel till allmán belátenhet. Dansen intar
numera en framskjuten plats i nationslivet i form
av baler eller enkla »kavajskutt». Man kan dock inte
— i synnerhet om man har jámförelseobjekt frán
andra háll — sága, att studentskorna verkat pá ná-
got sátt revolutionerande inom studentvárlden. Den
mycket omskrivna s. k. »lyxstudentskan» ár i sjálva
verket en ganska sállsynt företeelse och betydligt
farligare för den enskilde studentens hjárta och
kassa án för studentlivets hávdvunna former. Stu-
dentskorna sátta mestadels sjálva en ára i att re-
spektera den akademiska sedvánjan (dá de inte före-
dra att leva ett tillbakadraget liv i en mindre krets
flickbekanta eller Kvinnliga studentföreningen), och
f. ö. verkar konservatismen áven frán andra hállet:
blandade matlag existera men áro sállsynta, och
ett förslag om kvinnlig kandidat till en kuratorspost
skulle betraktas som ett beklagligt originalitetsjákt.
Uppsalas studentliv ár rikt, och det ár hopplöst
att försöka infánga det pá dessa korta sidor, Det
ár sá rikt, att det onekligen har látt att falla för
frestelsen att bli sig selv nok. Man lever i sin arbets-
och nöjesfyllda várld och tánker kanske inte sá ofta
pá att det finns en stor várld dárutanför med andra
krav och andra uppgifter. Och det anses man ju
i vár bráda tid böra göra, redan nár man tillsammans
med sin nyförvárvade studentmössa flyger till váders
pá skolgárden.
I Stockholm har man den »riktiga» várlden inpá
knutarna, och den unge forskare, som dagligen ris-
kerar livet pá vág till Kungl. Biblioteket, har svárt
att sátta sig in i den meditativa ro, som práglar
uppstigandet för Carolinabacken i Uppsala. Anta-
let högskolestuderande i Stockholm överstiger 3700
(alltsá c:a 600 fler án i Uppsala), fördelade pá nio
högskolor, varav Stockholms Högskola med sina
tre fakulteter ár den största (1181 lárjungar) och
lantmátarna áro de fátaligaste (ett 50-tal studerande).
För huvudstadens studentkárer gemensamma áren-
den handhavas av Stockholms studentkárers för-
bundsstyrelse, som bestár av de nio kárordföran-
dena. Gemensamt upptráda Stockholmsstudenterna
vanligen endast Valborgsmássafton pá Skansen och
pá várbalen i maj. Mina erfarenheter av studentliv
i Stockholm omfatta endast Stockholms Högskola,
och det ár ju klart, att förhállandena bli mycket olika
i de enhetligare fackhögskolorna med sina betyd-
ligt mindre lárjungeantal. Vissa gemensamma drag
torde dock kunna skönjas. Storstaden omsluter ju
alla med sina váldiga avstánd och sina frámmande
mánniskomassor. Ett studentliv i Stockholm máste
bli pá nágot sátt halvhjártat. Det ár sá oándligt
mycket utanför, som drar intresset och krafterna
till sig. Dá man i Uppsala ár hánvisad till samvaron
i matlag och kamratkretsar, bor i Stockholm en stor
procent hemma hos pappa och mamma alldeles
som under skoltiden. Hemmet, ett begránsat fa-
milje- och klickumgánge bli alltjámt ofta de frámsta
tillgángarna. Man gár till sin högskola som till ett
jobb, som man till pá köpet kanske har vid sidan
av mer eller midre kravande förvárvsarbete. Hár-
till kommer, att Stockholms högskolor alla áro av
jámförelsevis ungt datum och alltsá inte ha hunnit
med att utbilda de stadgade traditioner och former,
som spela sá stor roll i det hávdvunna studentlivet.
Allt detta kan förefalla som nedsláende och oöver-
vinneliga svárigheter. Men lát oss tillámpa vára
unga arkitekters och bostadsexperters paroll: »ac-
ceptera den föreliggande verkligheten för att kunna
behárska den» och göra klart för oss, att Stockbolms-
studenten som typ inte kan och alltsá absolut inte
bör försöka bli en kopia av Uppsalastudenten. Stor-
stadsstudenten kan aldrig i samma grad fá smástads-
studentens kánsla av studentskapet som en mystisk
egenskap med privilegium pá, ja skyldighet till en
speciell livsföring och en stállning utanför det van-
liga samhállets konventioner och rámárken. Me-
dan upsaliensaren löser várldsgátorna i sin vinds-
kupa eller slár klackarna i taket pá Rullan, spelar
stockholmaren modernistisk teater eller jazzar pá
Cecil. Studenten i Stockholm accepterar utan tvi-
vel storstaden. Att han skulle ha lárt sig att be-
hárska den, vore ánnu vál mycket begárt. Men jag
tror, att han ár pá god vág.
Det ár lárorikt att observera teknologernas radikalt
funktionalistiska kárhus (ritat av Uno Áhrén), vars
H9