Nordens Kalender - 01.06.1932, Síða 11

Auguót Andrée
efter nedre sjatte klass, och efter en genomgángen
förberedande kurs blott sextonárig antogs som
elev vid Teknologiska institutet, som den tekniska
högskolan dá kallades. Fullt med föráldrarnas sam-
tycke skedde ej avslutningen av skolstudierna. Det
hade námligen gátt utmárkt för honom, och han
hade inhöstat premier i mangd, bl. a. flera láro-
böcker i latin och grekiska. Föráldrarna hade hop-
pats att han skulle bli lákare. Men de voro kloka
nog att inse vádan av att sátta makt emot denna
nágot trotsiga ihárdighet och detta allt annat án
böjliga sinnelag.
Med utomordentligt intresse och framgáng gick
Andrée upp i sina studier pá Teknis, sárskilt i fysik.
Hans lárare i detta ámne, professor Robert Dahlan-
der, blev honom en trofast och stödjande ván livet
igenom.
Den ensidiga utbildningen blev givetvis en styrka
för Andrées blivande vitæ genus, men den vállade
á andra sidan en stark begránsning, ty den lámnade
de flesta omráden som tillhöra den humanistiska
bildningen ouppodlade, en begránsning som för-
anledde Andrée, sárskilt i hans yngre dagar, till
oerfarenhetens ringaktning för átskilliga av denna
bildnings várden och dessas representanter.
#
Söker man följa Andrées utveckling upp genom
áren till den kloke och betánksamme, omdömes-
fulle och málmedvetne man som vi minnas honom
frán hans senare ár, sá har man ett ganska upp-
lysande material i de anteckningar — iakttagelser
och funderingar — som han flitigt förde frán 20-
ársáldern och ungefár femton ár framát. Det ár
först ett par böcker frán amerikatiden. Han reste
över 1876, nármast för att studera várldsutstáll-
ningen i Philadelphia.
Den första boken — Andrée var nár han började
den 22 ár — röjer ett litet svármeri. Den ár ett
Minne af ***, och han skriver i början ned en för
den tiden typisk kárleksdikt, vars första strof lyder:
Vad vore livet, fanns dár ej ett hjárta
Som kárleksfullt emot ditt eget slog,
Som med dig troget delade var smárta
Och log mot dig sá ofta sjálv du log?
S. A. Andrée under amerikatiden.
Och givarinnan skriver:
Lánga bliva saknans dar, de vandra
Hádan dock. O, lát oss hoppas re’n
Att en dag vi áterse varandra
För att blott av döden skiljas se’n.
Ack, ja! Lángre fram skriver Andrée emellertid:
»Mina kánslor likna blommor vuxna pá kalljord,
men áven sádana kunna ju vara ganska vackra.»
Fránráknat dessa kánslosamt betonade inlágg ge
anteckningarná bilden av en ung man med ett
sjudande, vittfamnande, vetgirigt för att ej sága ny-
fiket intellektuellt intresse. Han ár en skarp men
dárför ej alltid skarpsynt iakttagare; han analyserar
och dissekerar livet, det materiella och det andliga,
mánniskorna och sig sjálv. Det hela verkar támligen
kaotiskt. Iakttagelser rörande naturvetenskap, teknik,
nationalekonomi, fysiologi, snabbskrift och várlds-
sprák áro blandade med funderingar i religion,
filosofi, psykologi samt uppfostran och andra sociala
spörsmál. Mánga av de anteckningar som hán-
föra sig till humaniora röja autodidakten. Hur
II