Nordens Kalender - 01.06.1932, Qupperneq 12

Auguót Andrée
Fárden planlágges. Fkholm, Andrée, Strindberg.
skarpt han an observerar och hur ihárdigt han án
fullföljer en tankegáng márks det, att han saknar
en del av de verktyg en humanistisk bildning ger,
och ofta fár gá omvágar till támligen sjálvklara
sanningar.
I allt detta kaotiska nedskrivande kan man
dock urskilja vissa bestámda riktlinjer. De mánga
anteckningar som röra naturvetenskap och teknik
kunde förtjána ett kapitel för sig; men hár má blott
námnas att mánga börja med: »Det skall komma en
tid dá . . .» och vilkas slutsatser dá voro rena hypo-
teser, men ifrága om vilka utvecklingen givit Andrée
rátt, i mánga fall i högre grad án han sjálv drömde. De
förebáda ocksá hans sedermera stort anlagda men
tyvárr ofullbordade verk om teknikens och upp-
finningarnas vásentliga, men som han anság för-
bisedda inflytande pá all andlig odling, samhállets
och den enskilda mánniskans.
Vidare ge anteckningarna vittnesbörd om hur
Andrée började kámpa sig fram frán en dogmatisk-
kristen till en naturvetenskaplig-ateistisk, eller om
man sá vill agnostisk livsáskádning. Den kampen
var allvarlig nog, bl. a. dárför att hans mor, som
han ágnade en stor och tacksam sonlig kárlek, var
djupt kristet-religiös.
»Om Gud finnes och har de egenskaper kristen-
domen tillágger honom, kan han ej ádöma en árlig
sanningsökare evigt straff.»
»Man har insett att universum ár lagbundet,
men huru lánge skall det dröja, innan man blir
övertygad om att áven allting i universum ár lag-
bundet?»
»1 företeelserna, i hándelserna, i fakta finnes
aldrig nágon motságelse, ty de avlösa och samman-
hánga med varandra pá ett ovillkorligt och logiskt
sátt, varför det ár nödvándigt att söka orsaken till
en motságelse i den serieutveckling som ágt rum
och icke i övernaturligt ingripande.»
»De mál, vartill mánskligheten syftar, váxla
oupphörligt, och vi kánna rakt intet om det slutliga.»
Starkt framtráder i flera reflexioner Andrées krav
pá frihet för den egna personlighetens utveckling
efter sitt »vásens lag» och frihet att sjálv oberoende
av alla auktoriteter söka sig fram till ásikter och
ideal. Vágen till denna personlighetens utveck-
ling ság han dá och allt framgent i vad han
kallade »sjálvanalys», »sjálvhypnotism» och »sjálv-
uppfostran».
Han láser mycket, men támligen planlöst. Bland
citerade författare márkas Cicero, Luther, Schopen-
hauer, Ingersoll, Búchner, Comte, Victor Hugo,
Dumas. Det ár dock en som framför andra fángar
hans intresse och bevisligen utövar ett stort och
varaktigt inflytande pá honom, námligen Thorild.
Hos denne obándige men logiske himlastormare fin-
ner Andrée en viss kongenialitet. Han citerar t. ex.:
)>Sátta gráns för friheten, lyckliga, belönta en-
váldets smá huvuden, det ár er fákunniga stats-
lára. Sátta gráns för dárskapen genom upplysning,
exempel och hámmande lagar, det ár vad I borden,
men denna vágen ár er för sann och ádel. I menen
vál, I viljen akta oss för váda och förderv, I huggen
benen av mánniskan, pá det hon ej mátte falla.»
12