Nordens Kalender - 01.06.1932, Qupperneq 18

Augudt Andrée
Saken ar sá svár att det ej ár lönt att försöka. Jag
svarar: Saken ár sá svár att jag ej kan láta bli att
försöka.»
Nár sá Nordenskiöld i april 1894 för Andrée
framlade förslag att i polarforskningens tjánst an-
vánda fángslade ballonger för observationer, kart-
lággning m. m., hade Andrée sjálv lánge sysslat
med problemet polarfárd i fri ballong med styr-
inráttning.
Dá Andrée framlagt sin plan för Vetenskaps-
akademien den 13 februari 1895, och Nordenskiöld
lade sitt tungt vágande ord till förmán för den-
samma och sade, att det var lánge sedan han med
verklig entusiasm omfattat ett förslag till polar-
fárd, men att han gjorde det nu, berodde hans
oförbehállsamma anslutning ej endast pá planens
grundlighet och klarhet — Karlfeldt kallar den ett
aktstycke i allo várt att lággas in i det svenska
sprákets och det svenska rikets dokumentskáp — men
áven pá hans fleráriga kánnedom om kunnigheten
och vederháftigheten hos mannen bakom ordet.
En nutida uttolkare av Andrées personlighet
har supponerat, att han var mera en start- án en
plannatur. Det var snarare tvártom. Han handlade
sá gott som aldrig spontant eller impulsivt. Innan
han fattade ett beslut, uppstállde ett mál kunde
ingen mer hánsynslöst och sjálvkritiskt övervága
allt. Med matematisk noggrannhet utredde han
alla premisser och beráknade alla konsekvenser;
át slumpen var han angelágen att ge minsta möjliga
spelrum. Men nár han vál var fárdig arbetade han
orubbligt pá málets uppnáende. Det var samtidens
kánnedom om Andrées vederháftighet pá alla om-
ráden som förklarar — vad nutiden har svárt att
förstá — att ej endast vetenskapsmánnen utan áven
den stora allmánheten, med sá sáker tillförsikt och
intresse följde Andrée ánda frán planens första fram-
lággande. Dessutom inverkade ju hans egen fascine-
rande person. Nár han sommaren 1895 gjorde sin
studieresa till Tysklands, Englands och Frankrikes
ballongverkstáder och för att konferera med skickliga
aeronautiker, ingick i programmet áven ett före-
drag om planen inför den dá i London samlade
internationella geografkongressen. Vid denna kon-
gress hade norska Morgenbladet en sá förnámlig
korrespondent som Yngvar Nielsen. Han pre-
senterar Andrée som en man av obetvingligt mod
och som gör ett övermáttan sympatiskt intryck.
Hans plan underkastades ingáende kritik, men
nár han sjálv till slut fick ordet och bemötte alla
invándningar (av vilka ingen, som vi nu veta, gállde
de verkliga orsakerna till förolyckandet), bröt det
lös en váldig bifallsstorm. »Hans Sortie var glim-
rende, og det skal siges til hans Motparters Ære,
at de paa enhver Maade söger at vise at ogsaa de
forstaar at vurdere denne av den fasteste Over-
bevisning gjennemglödede Personlighed.» Rappor-
ten bevisar det starka intryck Andrée sjálv alltid
gjorde.
Bland áhörarna var áven ingenjören och upp-
finnaren Maxim, som just höll pá med att utex-
perimentera sin flygmaskin. Andrée skriver. »Han
reste nog i sina tankar i sitt eget ekipage, och jag
skulle ej undra pá det, ty jag kunde ej se hans flyg-
maskin utan att erfara ett starkt intryck av att
Maxims snille var inne pá en vág som kunde leda
till málet. Ánnu ár det dock lángt dit. Ánnu ár
ballongen den enda farkost som kan fárdas i luften.»
#
Det var ett oerhört arbete Andrée presterade
under förberedelseáret. För att stá bi ville det till
hans starka fysik, utomordentliga organisations-
talang och kanske mest hans förmága av ögonblick-
lig och fullstándig koncentration. Han övervakade
sjálv varenda detalj. I hans exemplar av Taines
Napoleon Bonaparte ár förstruket: » . . . detaljer
utgöra sakens kropp och substans, den hand som
ej har gripit dem eller som slápper dem har endast
ett skal i beháll.» I den dossier t. ex. som den skick-
lige konstruktören av ballonghuset pá Spets-
bergen, doktor Ivar Svedberg, ánnu har i beháll,
finnes frán Andrée ett fyrtiotal skrivelser angáende
endast ballonghuset.
Ocksá ha Vitöfynden till fullo ádagalagt den
instrumentala, liksom hela den tekniska utrustningens
utomordentliga sinnrikhet samt dess förstklassiga
och gedigna beskaffenhet. De vittnesgilla polar-
forskarna ha ocksá opponerat emot de norska fángst-
mánnens uttalande om kládutrustningens bristfállig-
18