Nordens Kalender - 01.06.1932, Side 21

Auguót Andrée
Sista bild frán land.
att vánda om en gáng till. »Och det frágar du mig!
Men du tror inte pá din egen frága. Kunde jag
vánda i fjor, sá kan jag det minsann i ár ocksá.
Ja, jag vet att det skulle kánnas mindre svárt nu
án dá. Med dumdristighet vill jag ingenting riskera.
Men jag kan rakna med en nágot mindre sakerhets-
marginal an den nu ganska generöst tilltagna.))
DirektÖr Ernst Andrée, som sárskilt de första
áren efter avfárden ofta interpellerades om broderns
sinnesstamning, försákrade, att han vid sitt sista
tvá timmars samtal med honom omedelbart före
Svensksunds avgáng frán Göteborg, dá planen áter-
igen ingáende diskuterats, ej márkt ett ögonblicks
misströstan, och han tillade: »Hade sá varit skulle
han árligt ha sagt mig det.» Samma vittnes-
börd har överstelöjtnant Svedenborg, expeditionens
suppleant, som var med i det sista pá Spetsbergen,
flerfaldiga gánger avgivit. Av Strindbergs anteck-
ningar veta vi nu ocksá att han och Frænkel voro
mera ivriga att starta án Andrée sjálv. Men hár
dömer var och en som ej kánt Andrée efter sin egen
lilla instállning till problemet.
De uttalanden som hár átergivits kunna göra
ansprák pá större vittnesgillhet án nutida uttolkares,
som sett sig alltför blinda pá utgángen och tro sig
kunna fastslá, att »enligt Andrées skaplynne var
det uteslutet att komma hem och förklara sig».
Jag har dröjt vid dessa tvá saker: utrustningen
och Andrées supponerade desperadostámning, dár-
för att jag vet, att hur okánslig han án var för vad
mánniskor tyckte och tánkte, han skulle ha kánt
sig oerhört bitter och djupt kránkt inför beskyll-
ningen att ha várdslösat en enda detalj i utrust-
ningen, eller att med berátt mod ha offrat sina
kamrater för en feg fáfánga eller en falsk árelystnad
att ej för mánniskors skull vága vánda om ánnu
en gáng.
Om man láser Amundsens Mit Liv som Polar-
forsker och Odd Arnesens förtráffliga biografi över
Amundsen frapperas man av hur mycket det fanns
21