Nordens Kalender - 01.06.1932, Side 119

Beráttelóen om EgiL pá Berg
Beráttelsen om Egil pá Berg
Av Gndmundur Gíslason Hagalín
Översáttning frán nyislándskan
Det blev inte talat mánga ord nár Egil pá Berg
föddes, och under de första áren av sitt liv
hörde han inte flera ord án de fá som man
redde sig med dárhemma.
Hans föráldrar skötte gárden ensamma, och de
hade inte mycket att sága varandra. Han hörde dár-
för inte mánga ord át gángen, utom dá husandak-
ten hölls, och det gjordes alltid pá söndagarna och
om vinterkvállarna. Oftast överváldigade sömnen
honom under det man láste, och han fick dá
vanligtvis en örfil, som aldrig förfelade sitt mál.
Sedan höjde hans mor rösten, och han grát under
resten av lásningen. Pá detta sátt blevo honom
biskop Peters uppbyggelsepredikningar till föga
uPPbyggelse-
Först nár han hade blivit nágot áldre och satt
att vakta fáren i hagarna, lárde han modersmálet
sá, att han kunde tala det lite grand. Han tráffade
ofta vallpojkar frán de nármaste gárdarna, och de
pratade mycket med honom, men han förblev fá-
mált. Han drog vanligtvis pá mun nár de retade
honom, men sinnet rann i alla fall pá honom nár
det gick för lángt, och han var dá báde háftig och
lángsint. Hans kamrater lárde sig förstá, att denne
sávlige, kákbrede, tjocknackade och klumpige pojke
hade oförbrukade krafter pá lager i armar och ben.
Nár han skulle konfirmeras, avkunnade prásten
den domen, att han varken kunde kallas lás- eller
skrivkunnig, och i rákning kunde han inte ett enda
dugg. Men Egil tog denna dom med kristligt tá-
lamod.
De av lásbarnen som hade sina hem lángst borta,
fingo bo pá prástgárden och de nármaste gárdarna
runtom denna. Egil bodde tillsammans med tvá
andra pojkar i en stuga nára prástgárden. Hans
kamrater voro frán fattiga hem, men snabbtánkta
och muntra. En gáng dá de voro pá vág hem frán
ett förhör, stannade den ene av pojkarna, vánde sig
till Egil, som gick efter lángsamt och med tunga
steg, och sade:
»Det var jákeln vad det gick dáligt för dig i dag,
Egil, det hár duger rakt inte. Du fár inte gá fram
om vi inte kan finna pá nágon rád . . . Och nu skall
jag ge dig ett rád som duger.»
Egil stirrade pá honom med sina stora, bruna
ögon, och det ság nástan ut som om han blev in-
tresserad.
»Ja hör nu bara pá», sa’ pojken. »Nu skall jag ge