Nordens Kalender - 01.06.1932, Side 148

Studentliv i de nordióka Ldnderna
vardera parten sagt sitt namn, trycka de fortfarande
varandras hander och stirra frágande pá varandra.
Andersson: »Jag ár mycket ung.» Lundström: »Nej,
jag ár sákert yngre!» Andersson: »Nej, jag försák-
rar, jag ár absolut yngst!» Lundström (tveksamt):
»25.» Andersson (hastigt): »27.» Lundström (med
en suck av láttnad och en hjártlig tryckning av den
alltjámt fasthállna handen): »Tack ska du ha!» I
vidrigt fall rákar Andersson sága sitt ártal först,
Lundström námner dá med ett vánligt överseende
smáleende sitt och tillfogar genast »Tack ska du ha»,
varvid Andersson rodnande anháller om ursákt.
Sedan denna beviljats, övergá de nya bröderna i
básta sámja till reellare angelágenheter. En recen-
tior, som námner sitt ártal först, anses ha gjort en
ohjálplig faute. Professorer betraktas endast med
brákdelen av den vördnad, som ágnas en »gammal
student».
Vi átergá till lásárets festligheter.
En av vára bilder áterger studenttáget upp till
Slottsbacken den sista april, dá várens ankomst fi-
ras. Utsikten över Uppsalaslátten med de flam-
mande Valborgsmásseldarna utefter horisonten och
de tusentals vita mössorna i den mörknande vár-
kvállen har inspirerat sá mycken báde ákta och oákta
lyrik, att jag finner det rádligast att inte dröja vid
denna punkt. Efter talet för váren och Allmánna
sángens vanliga glansnummer uppstár ett öronbedö-
vande larm i backen. Dár postera námligen de olika
nationernas fanbárare, som med höga rop söka samla
sina landsmán kring sig. »Vástgötar!», »Stockhol-
mare!», »Smálánningar!» etc. skránas det i korus,
tills alla áro samlade och avtága till sina nationer,
dár firationen under mer eller mindre orgiastiska
former fortsátter. Den senare delen av natten ár
ágnad át en sáregen form av umgánge nationerna
emellan, sista april-»skándningarna». Ett hárnads-
tág drar t. ex. frán östgötar till vástgötar, som möta
kampberedda med sin kurator i spetsen. De báda
kuratorerna utkámpa nu en andlig envig, en man-
jámning, dá det gáller att göra sig sá kvick som
möjligt pá motpartens bekostnad, att upphöja den
egna och avhána den motsatta landsándan. Den
kringstáende mángden ger genom jubel eller hot-
fullt mummel sina kánslor till kánna. Det hela skall
programenligt sluta med frid och försoning och öm-
sesidiga leverop. Sá dár dags pá dygnet bli ju pres-
tationerna av mycket oviss beskaffenhet, och röst-
resurserna betyda vanligen mest. Till det mera njut-
bara hör följande, som intráffade för ett par ár sen:
Stockholmare och göteborgare áro vid detta till-
fálle arvfiender, och dá de förra tágade upp pá
Göteborgs nation, möttes de av dess förste kurator
med orden: »Jag hade i dag tánkt strö glödande. kol
pá stockholmarnas huvuden, men jag finner tyvárr
inga huvuden att strö dem pá, och finns det nágra,
sá áro de redan förut — kálhuvudenb Stock-
holmarna retirerade snabbt för att hos norrlán-
ningarna söka tillkámpa sig mera láttvunna segrar.
Den sista hándelsen i det gemensamma student-
livet ár várfesten, som firas omkr. 15 maj. Den för-
siggár i tre etapper: Allmánna sángens várkonsert
i universitetets aula pá f. m., festen i Botaniska
trádgárden pá e. m. med tal, sáng och hálsningar
frán skandinaviska studentrepresentanter samt vár-
balen pá nationerna pá kvállen och natten, som
slutar med allmán kaffedrickning i Vástmanland-
Dala nations práktiga trádgárd kl. 6 f. m.
Som framgár av det föregáende, regleras det up-
saliensiska studentlivet i stor utstráckning av fasta
normer och traditioner. Man lever i en relativt slu-
ten várld, för vilken det borgerliga livet i staden
erbjuder föga mer án kuriositetsintresse, man áter
i sina matlag, dár skilda kynnen och riktningar mö-
tas och nötas och dár sá smáningom en för utom-
stáende mer eller mindre obegriplig jargong utbil-
das. Studierna och det inbördes kamratlivet áro
tillsammans tillráckligt starka faktorer för att i all-
mánhet absorbera verksamhetsbegáret. Det poli-
tiska intresset ár trots ett flertal föreningar föga ut-
vecklat, och den pá andra háll förekommande poli-
tiseringen vid kárval o. d. vore hár otánkbar. »Gam-
mal god akademisk sedvánja» ár den upsaliensiska
studentrepublikens máktiga lagkodex, och det första
universitetsáret innebár en stundom hárdhánt upp-
fostran i dess skola —• en sákert mycket nyttig kur
för mánga unga ljus, som de sista lároverksáren
varit herrar pá táppan i sina hemstáder.
Ett modifierande och i viss mán oroande element
utgör det ökade antalet studentskor, f. n. uppgá-
148