Nordens Kalender - 01.06.1932, Blaðsíða 158

Det moderna Iólandó ekonomltka iio
Det moderna Islands ekonomiska liv
Av Gudl. Rosinkrantz
För att riktigt kunna förstá hur revolutionerande
den omválvning varit, som ágt rum inom Is-
lands náringsliv och ekonomiska liv över huvud,
bör man helst veta nágot om dess materiella och
andliga liv före handelsmonopolets upphávande
1854. Förhállandena inom náringslivet voro dá
synnerligen svára. Befolkningen pá Island led i syn-
nerhet av den alltför snávt tilltagna importen. Sá-
lunda kommo varorna i regel alltför sállan och van-
ligtvis endast till de största handelsplatserna. Ofta
voro de áven mycket dyra och av dálig beskaffen-
het, unket mjöl, murket timmer o. s. v. De inhem-
ska produkterna voro likaledes underhaltiga och
islánningarna fingo dáligt betalt för sina varor. Fol-
ket hade det mycket svárt under denna tid. Dár
gick farsoter, vulkanutbrott förekom dá och dá och
hungersnöd var ej sállsynt. Detta förde med sig
en támligen stor modlöshet och man kan nástan
sága slöhet hos folket, vartill sákerligen i hög grad
áven bidrog ett lángvarigt politiskt förtryck. Ett
drastiskt exempel pá hur lángt islánningarnas brist
pá företagsamhet hade nátt vid denna tid ár den
danske áventyraren Jörgensens kupp, dá hanár 1809
med ett fátal följeslagare lyckades tillválla sig makten
över Island och enváldigt regera dár en mánad.
Denna hándelse och den tidens islánningar har den
store islándske skalden Thorsteinn Erlingsson traf-
fande skildrat i dikten Jörundur.
Sett mot den támligen dystra bakgrund, som
denna period av Islands historia bildar, synas de
framsteg, som dár gjorts i vára dagar, mycket stora.
Hár ár icke platsen att nármare gá in pá dessa
áldre skeden i Islands historia, dá jag hár endast av-
sett att skildra de sista árens utveckling. Jag kom-
mer huvudsakligen att uppehálla mig vid utveck-
lingen under de senast förflutna tio, femton áren.
Nágot máste jag dock beröra den nármast föregá-
ende tiden.
Upphávandet av handelsmonopolet 1854 samt
Islands nya grundlag och den dárigenom uppkomna
rátten för islánningarna att sjálva bestámma över sina
tillgángar och kapital kan anses som upphovet till den
snabba utveckling, som ágt rum pá Island under
det iprde árhundradet. Förspelet till dessa stora
hándelser i Islands historia synes dock vidtaga redan
under 1800-talets förra hálft, men djupast stammar
sákerligen denna utveckling frán 1700-talets upp-
lysningstid.
För folkets uppryckning ha de islándska skalderna
haft en synnerligen stor betydelse. Bjarni Thora-
rensen, som under sin studenttid i Köpenhamn i
början pá 1800-talet kom under inflytande av de
romantiska strömningarna vid denna tid, prisade i
hánförda ordalag den islándska naturens skönhet och
storslagenhet och jámförde den med den danska na-
turens vekhet. Jónas Hallgrxmsson beskriver i den
eggande dikten »Island» (1835) Islands glansperiod,
sagatiden, dá státliga skepp, fullastade med varor
kommo till Island och stolta hövdingar fárdades ge-
nom de islándska bygderna. Han jámför forntidens
islánningars kraft med nutidens veka slákte och frá-
gar, vad islánningarna under sexhundra ár gjort för
sitt land. Han framháller, att ett folk icke fár vara
liknöjt utan máste kámpa för sin existens. »Det gár
icke att jámt stampa pá samma stálle, ty antingen
gár ett folk framát eller ock gár det tillbaka.» Dikten
slutar med en vádjan till det unga Island.
Den politiska sjálvstándighetstanken fick ej lángt
dárefter en föresprákare i Jón Sigurdsson, det nya
Islands nationalhjálte. Sádana epokgörande hándel-