Nordens Kalender - 01.06.1932, Side 165

Det moderna IóLando ekonotnlka L'u>
Island odla tomater, jordgubbar, gurkor med lika
gott resultat, som i sydligare lander. Dylik odling
vore annars omöjlig annat án med oerhörda kost-
nader. Rátt mánga bondgárdar anvánda sig av dessa
varma kállor, likaledes mánga skolor. Fyra av Is-
lands sex folkhögskolor ha byggts, dár dylika natur-
liga vármeelement funnits. De nyaste byggnaderna,
som uppförts i Reykjavik för statens och stadens
rákning, sásom statssjukhuset, folkskolan och sim-
hallen uppvármas alla med várme frán kállorna
strax utanför staden. Denna jordvárme ár natur-
ligtvis synnerligen várdefull för ett sá relativt kallt
land som Island, och kommer sákerligen att i fram-
tiden bespara landet stora summor.
#
Intresset för folkbildningen har varit och ár allt-
jámt stort. Studenterna áro flera án som motsvarar
tillgángen pá arbete. De 6 folkhögskolorna, vilka
kunna taga emot 30—130 elever vardera, áro fullsatta.
Dessa áro alla tvááriga och ha 6 mánaders vinter-
kurser. Men för att i största möjliga mán kunna
utnyttja dessa modernt inredda skolor, har man bör-
jat anvánda dem som sommarhotell. En av dem
Laugavatn, ligger vid stranden av en insjö i en av
Islands vackraste trakter, med utsikt mot vulkanen
Hekla och fjállen och jöklarna inne pá höglandet.
Frán Reykjavik ár det endast tre timmars bilfárd
till Laugavatn, sá att samtidigt som det ár ett bild-
ningshem för bondeungdom pá vintrarna ár det
áven ett idealiskt sommarstálle för Reykjaviksbor
och andra, som en tid vilja uppehálla sig pá den is-
lándska landsbygden.
#
Utvecklingen har gátt snabbt, förándringarna áro
stora, och nár man tar hánsyn till hur litet och fat-
tigt detta folk ár, inser man vilken kraftutveckling
hár ágt rum.
Huvudstaden Reykjavik ár en livlig stad. I ham-
nen ligger det fullt med fartyg, dár lossas fisken, saltet,
kol och andra varor, passagerareángarna glida ut
och in. Gatutrafiken ár livlig. Reykjaviks 577 bilar
márkas i en stad pá 28.000 invánare. Nya hus byg-
gas, gator anlággas, andra áter upprivas för ned-
En islándsk bondgárd kan te sig idyllisk, dár den stár
mitt i det gröna tunet, och fjállen i bakgrunden
lággande av gas-, elektricitets- eller telefonledningar.
Det arbetas intensivt. Men mycket ár halvfárdigt,
oredan ár stor och man kan tydligt se att staden
váxt upp under en Klondykestámning. Husen frán
krigstiden áro synnerligen fula och byggda av dá-
ligt material, men största bristen kanske ligger i
sjálva stadsplanen. Husen uppfördes námligen först
utan nágon som helst kontroll frán det allmánnas
sida. Sedan har gatunátet fátt anpassas efter husens
placering. Under sista tiden har man dock insett
nödvándigheten av en reform hárvidlag, och man
bygger nu efter ett annat system. Den nya stads-
planen och de nybyggda husens stil stöter icke i
vanliga fall áskádarens estetiska sinne, och en del
villakvarter áro t. o. m. synnerligen trivsamma.
En förándring i frága om byggnadsstilen har áven
försiggátt pá landsbygden. Förut voro alla gárdar
byggda av sten och torv med torvtak och höga gav-
lar. Flera hus stodo jámsides i rad med gavlarna
vánda át samma háll och det kunde vara mycket
vackert att se de vita gavlarna och gröna taken mot
de branta fjállen i bakgrunden. Nár byggnadsmate-
rialet blev ett annat — i stállet för torv började man
anvánda betong — blev husens stil förándrad. De
som nu byggdes fingo ofta ett föga tilltalande ut-
seende. Numera har dock den gamla »gavelstilen»
i stor utstráckning áterupptagits, trots förándringen
i materialet.
Den moderna fyrkantiga storstugan kan dock i
trevnad ej jámföras med den gamla med sitt sneda