Nordens Kalender - 01.06.1932, Qupperneq 166

Det moderna Iolandó ekonomióka Lio
tak, dar sangarna med sina hemvavda överkast stodo
utmed vággarna. Har satt folket under kvallsvakan
och stickade, kardade och spann under det att ná-
gon láste högt ur Islands klassiska eller moderna litte-
ratur.
Förut var Island ett frán den övriga várlden iso-
lerat land. Blott ett par gánger om áret kommo bátar
frán utlandet. Hárvidlag har en stor förándring in-
trátt. Nu gá 12 bátar i regelbunden trafik mellan
Island och Europa. Isoleringen pá landsbygden ár
áven bruten. För 20 ár sedan red man över landet
pá smala ridstigar och transporterade varorna pá
klövjehástar ■— nu ila Fordar och Chevroletbilar
efter vágarna tvárs igenom landet. Man fárdas for-
tare, nyheter komma snabbare genom post, telefon
och radio. Det ár dock icke utan att man gripes
av en viss vemodig stámning nár man ute bland
de islándska fjállen rákar in i dammoln, bilsmatter
och bensinrök, och man lángtar efter de idylliska
hástkaravaner na.
Med odelat nöje betraktar man dáremot de gröna
sláta ángarna som kommit i stállet för dystra mossar
och grá tuvor.
*
Den revolutionerande utveckling, som ágt rum
i landets náringsliv och materiella kultur över hu-
vud, kan naturligtvis icke ha undgátt att öva sin
inverkan pá sjálva folket, dess tankegáng och livs-
syn, och detta har áven börjat visa sig i litteraturen.
I stállet för att huvudintresset förut nástan uteslu-
tande var litterárt, vilket ánnu ár fallet i stor ut-
stráckning pá landsbygden, har detta intresse i stá-
derna fátt vika för nöjet och sporten, nágot som ju
ár fallet i de allra flesta moderna stáder. Mest
márker man detta i Reykjavik, nágot som ár helt
naturligt, dá denna stad stár i den nármaste kon-
takten med utlandet. Faran för att folket förlorar
sin egenart ár större i en islándsk sjöfarts- och han-
delsstad án pá en motsvarande plats i det övriga
Norden, dá stadskulturen pá Island ár sá ny och ej
har nágon tradition att bygga pá.
Framátandan ár i hög grad márkbar pá Island.
Man försöker att i intet vara underlágsen andra
folk, nágot som naturligtvis ár svárt för en sá liten
nation. Man tar med öppna armar emot alla ny-
heter av vad slag de vara má och ofta utan nöd-
vándig kritik. Det blir pá det sáttet för mycket
experimenterande och villervalla. Att utestánga den
internationella kultur, som strömmar in frán utlan-
det, ár naturligtvis otánkbart. Men den behövde
sovras. Mánga av várt lands ledande mán förstá,
att det ár nödvándigt att vara pá sin vakt gentemot
internationaliseringen och att i sá stor utstráckning
som möjligt bevara den inhemska sáregna bonde-
kulturen. Men de förstá áven att friska vindar frán
frámmande lánder áro nödvándiga för Islands and-
liga liv. Först och sist gáller det likvál, att vi tillse
att várt norröna arv ej försvinner i de billiga nöje-
nas, sportens och távlingarnas tidevarv.
Modernt villakvarter i Reykjavik