Ný félagsrit - 01.01.1853, Page 129
UM GODORD.
129
annars dug&i ei. Er þa& aufesjáanlegt af) völvan fer hfcr
marga kröka til þess af> komast upp aö Jörmunreki og
geta nefnt Sigurö Fofnisbana, sem æ þötti mest í vartó aö
vera frá kominn, og er þaö óskiljanlegt, hvernig nokkrum
heflr getaÖ dottiS í hug aö halda, aö þessir fornkonúngar,
sem Norömönnum á sjöundu öld er svo um aö gera, aö
álíta einsog meöalgöngumenn milli sín og goBanna, hafi
nokkurn tíma í raun og veru veriö konúngar yfir
Gotnum fyrir sunnan Eystrasalt á fjúröu öld; er slíkt háska-
legur misskilníngur á eöli allrar forntrúar og frumskáld-
skapar þjóöa, því aldrei heföi nokkrum heilvita forn-
manni í Noregi getaö dottiö í hug, aö telja t. a. m. Álrek
eöa þjóörek á Italíu sem meöalliö í ætt milli sín og
goöanna, þar sem þeim báöum aptur vel gat dottiö í hug,
en án sjálfsmeÖvitnndar, hérumbil eins og M. Fouqnée svo
snilldarlega heflr lýst IJndínu, áÖur enn hún gat mennska sál,
án þess aö haun grunaÖi, aö hann færi í því svo djúpt í
norræna goöafræöi, miklu dýpra enn hann heflr fariÖ í eptir-
stælíngnm sínum af norrænum fornsögum. I sambandi viÖþessa
trú stendur þaö, aÖ oröin æra, ærast, æríngi o. s. frv.
koma af árr f = álfr) og aö menn héldu aÖ landvættir; sem
æ vuru álfa eöa jötna kyns, þyrftu svo lítiö til þess aö veröa
gjörviiltar og komast á ríngulreiÖ; lílfljótr áleit gínandi höfuÖ
á skipum nóg til að fæla þær, og Egill Skaliagrímsson þurfti
aöeins aö setja hrosshaus uppá stöng og snúa á móti þeim
upp á land til þess aö.koma þeim öllum í uppþot. ViÖ þetta
álit manna á vankynjuÖum vættum er og hin forna trú á seiö
mjög nábundin, en þaÖ yröi hér af lángt aÖ útlista; hitt mun
mönnum nú skiljast, hvers vegna Hænir og Heimdallr urÖu aö
vera heimskir aö nokkru leiti, er þeir voru einir sér,
óörinn skilinn frá andannm, Rótin í Heimdallr er þess-
utan hin sama sem í heimskr, og þaÖ er nú aÖeins spurs-
mál, hvort Hyndla heflr tillit til þessa, er hún kallar Óttar,
vin Freyju og „mög Heimdallar,1* heimskan, eöa orÖiö er
þar aöeins í vanalegri merkíngu ?
9