Nordens Kalender - 01.06.1930, Blaðsíða 50

SVENSKT VASEN OCH SVENSK KONST
starkt: hos Birger, hos Salmson, hos Alfred Wahlberg,
hos dem som icke sedan voro med om várt nationella
nittiotal. Dá kommer stámningen, lyriken, det folk-
ligt svenska hjartelaget och ur syntesen av det re-
presentativt glansfulla och det lyriskt svenska uppstá
det slutande seklets starkaste verk: Zorns Mid-
sommardans och Brödbakning, Liljefors Vág och
Uven i skogen, Carl Larssons Nationalmuseifresker,
Prins Eugens Molnet och Det gamla slottet, Karl
Nordströms Varbergs fáste, Eugen Jansons Öster-
lánggatan, Herman Norrmans Vid Ákanten. Och
ur samma syntes framváxa det nya árhundradets
största verk: Carl Westmans Rádhus, Ragnar Öst-
bergs Stadshus, Carl Milles’ Sturemonument och
Filbyterbrunn. Hos den generation som för nu
tjugo ár sedan framtrádde och kámpade för en ny
konst finna vi, om vi áter jámföra várt máleri med
det norska, samma dragning till det representativa,
glansfulla och eleganta som vi mött genom seklerna.
Och med detta kynne mánger sig Sandels’ dröm-
mande lyrik, Leander Engströms romantiska natur-
kánsla. Det förefaller sannolikt att det ár mellan
dessa tvá poler, den historiska traditionen av stolt
dur och den inneboende melodien av veka moll-
toner som vár konst skall komma att röra sig. Av-
vágningen av dessa tvá element skall sákert alltid
förbli ett av dess huvudproblem. Vi skola alltid
fá konstnárer som láta det ena eller andra övervága,
men i de básta svenska verken i det kommande
hoppas vi möta en stor stil och en stark och innerlig
kánsla, en stil och en kánsla som vi omedelbart kánna
igen sásom vár egen.
48