Nordens Kalender - 01.06.1930, Blaðsíða 98

TUSEN ÁR
Frán J>ingvellir
pá den hedniska tron. Godarna hade sin makt »av
guds nád», lika vál som konungarna ánnu i dag.
Förkunnelsen av den nya tron var ett fasansfullt
anlopp mot sjálva den várldsliga maktens hörnsten.
Norges konung, Olav Tryggvason, stödde kris-
tendomens förkunnelse, och han gick beslutsamt
fram. Men hans avsikter stráckte sig lángre an sá;
han ámnade nog slá under sig landet. Det ár in-
tressant att lágga márke till, hur den unga nationen
eller dess hárskande mán förforo inför denna máng-
dubbla fara.
Den milda sommarnatten var ljus som dagen.
Men hela tingsförsamlingen vilade fullt bevápnad.
Alla voro varje ögonblick beredda pá ett inbördes-
krig. De kristna voro till antalet mycket fárre, men
de stodo samman som en man och trodde fast pá
seger för sin stora sak. Och över de hednas fylkin-
gar smög sig tvivlet, tomheten hos den döende tron,
den avtagande dagens skymning.
Dá kristendomens förkámpar hade talat pá lag-
berget — en stelnad lavamassa —- och hedningarna
voro som mest upprörda, kom ilbud till tinget med
underráttelsen om ett vulkanutbrott. En av de
frámste godarnas gárd hotades av den brinnande
lavaströmmen. Dá höjde hedningarna sin röst och
sade, att det ej var att undra pá, att gudarna vred-
gades över de ord, som hade talats pá tinget. Men
goden Snorri, som dock var heden, svarade: »Vad
vredgades gudarna dá över nár jorden brann dár
vi nu stá?»
Det kan hánda att detta svar skall leva dá islán-
ningarnas sagor för övrigt áro glömda. Svaret visar
dock tydligt, att Ingolfur Arnarsons trosvisshet höll
pá att försvinna.
Frágan om trosándringen var av politisk art, och
den löstes med politisk klokhet •— att icke sága
slughet. Förlikning kom till stánd genom hövdin-
garnas förmedling. Lögsögumannens tal till all-
mánheten ár ett av de vackraste och básta fredstal
som hállits. Dá han slutat, enades hela tingsförsam-
lingen om att hálla de lagar, som han bestámde.
Dárpá förkunnade den hedniske lögsögumannen
frán lagberget: »Det ár begynnelsen av vár lag,
att alla i detta land skola vara kristna och taga
dopet -----».
Öxará-fallet
96