Nordens Kalender - 01.06.1932, Síða 17

Auguét Andrée
passagerare och gods. Redan i Philadelphia upp-
söker han en gammal erfaren luftseglare och tar
undervisning av honom. Ballongintresset hade för
alltid slagit sin klo i honom.
»A11 min lediga tid», skriver han i ett efterlámnat
första kapitel till en blivande berattelse om polar-
expeditionen, »hade jag ágnat till studier över
ballonger och luftsegling, och framför mig ligga
gulnade luntor, fulla av siffror och teckningar rörande
ballonger och ballonggaser.» Han undersöker zink-,
koppar-, járn-, mássings- och aluminiumplát, men
finner dem alla för dyra för att han skulle kunna
skaffa en sádan ballong. Dáremot funderar han
pá allvar att göra en montgolfiére av papper (per-
gament-).
»Slutligen pá váren 1884 syntes det mig ej áterstá
nágot annat án att antingen kasta mina kára planer
överbord eller ock bege mig till utlandet och utan
vidare omvágar slá mig pá luftsegling som yrke.
Sá mánga árs tankar pá samma sak hade gjort
luftsegling, en stor luftfárd till ett verkligt be-
hov.»
Det blev dock ingen utvandring av för Andrée.
Ty i och med sin anstállning i patentverket samma
ár ság han möjlighet att smáningom ándá realisera
sina flygplaner. Det dröjde dock ánda till 1893
innan han, efter ansökan hos stiftelsen Lars Hiertas
minne, erhöll medel till en ballong med en mángd
instrument för vetenskapliga iakttagelser, frámst
meteorologiska.
Om de 400 observationer som Andrée gjorde
under nio fárder med denna ballong, Svea, avgav
doktor Nils Ekholm vid Svenska aeronautiska sáll-
skapets bildande det omdömet, att Andrée genom det
utmárkta sátt varpá han gjorde dessa observationer
— varvid han skötte ocksá manövreringen — och
sedan bearbetade och publicerade dem (i Veten-
skapsakademiens handlingar) stod oupphunnen som
vetenskaplig luftseglare. Andrées bestámningar av
luftens kolsyrehalt hade ej ens av de stora kultur-
lándernas ballongfarare utförts till lika antal och
noggrannhet. Ekholm framhöll till slut att, dá
man visste att Örnen hállit sig uppe 46 timmar
(vi veta nu att det var 66 t.), Andrée áven hár
satt várldsrekord. Det var sáledes en báde kunnig
och erfaren man som startade Örnens fárd, icke en
sportflygare utan en vetenskaplig luftseglare.
De arktiska trakterna voro honom heller ej helt
frámmande. I det internationella »polarár», som
1882 anordnades av fjorton nationer, i syfte att
meteorologiskt och fysiskt utforska polaromrádena,
deltog Sverige. Dess expedition bekostades av
»bránnvinskungen» L. O. Smith, och Andrée blev
en av de sex vetenskapliga deltagarna. Andrée
beráttade att den enda gáng i sitt liv som han kánt
sig ostadig i benen var efter den splendida fest som
mecenaten strax före dess avresa gav för expedi-
tionen. Denna slog hösten 1882 láger pá Cap
Thordsen pá Spetsbergen och stannade dár ett
ár. Andrées uppdrag gállde de luftelektriska ob-
servationerna, och han skötte dem sá vál, att Sverige
ifrága om dem kunde uppvisa det básta resultatet
av alla de fjorton stationerna. Dock kunde Andrée
för de olidliga kamratförhállandenas skull, aldrig
utan bitterhet tala om denna tid. Áven om man
fránráknar den av alla dylika expeditioner gjorda
erfarenheten av irriterande nötning och Andrées
egen den tiden nágot osmidiga umgángessátt, torde
det vara konstaterat, att han utsattes för en synner-
ligen smáaktig och kitslig behandling. Alltnog —
nár hans polarexpedition var beslutad sade han sig
vara glad áven át denna erfarenhet. »Den har
lárt mig», sade han, »att noga vaka över och göra
allt vad som stár i min förmága för att upprátt-
hálla ett gott och hederligt kamratskap.» Nágot som
han ocksá árligt fullföljde. Nár Andrée i sin dagbok
den 21 sept. 1897 skriver, att det ej varit utan att
stridigheter börjat yppa sig, tillágger han: »Jag
hoppas dock att detta frö ej skall gro och utveckla
sig.» Vilket av hans sista anteckningar framgár att
han ocksá lyckades avstyra.
#
Nár Andrée gjort sin andra resa med Svea, i
augusti 1893, besökte han oss pá landet och be-
ráttade om fárden. Plötsligt sade. han: »Varför
skulle man inte kunna göra en polarfárd i ballong?»
Vid detta nágot förbluffande yttrande hemstállde
vi till honom om det ándá inte vore omöjligt. »Nej,
det ár tvártom mycket möjligt. För resten, Ni menar:
17