Nordens Kalender - 01.06.1932, Side 153

Nordens Kalender - 01.06.1932, Side 153
Studentliv i de norcíuka lánderna förbundna fröjder, vare resandes ensak. Det ar kontakten med Nordens traditionsrikaste storstad och mest förfinade kulturfolk som ar försummad —- och som vi inte ha rád att försumma. Lát vara att Köpenhamn just nu kanske ter sig en smula efter sin tid' — ett stycke 1800-tal rentav, utan Stockholms fráscha ambition att 1931 vara Stor- staden av 1935. Redan denna stilfulla konservatism, som patinerar staden utan att nánsin förlama nuets liv, ár en kraftkálla att ta vara pá; och framför allt förblir Köpenhamn klokhetens och mánniskokun- skapens, den blida gratiens och det stilla, hángivna arbetets nordiska huvudstad. Lund har haft mycket att lára dár. Det förblir en áresak för oss att aldrig glömma vágen dit. Man kan ha vidstráckt utsikt frán Lund — báde över slátten och över huvudstáderna. Men i sjálva staden ár utrymmet onekligen trángt: dár finns alltför mánga spejande ögonpar, rastlösa hjárnor, talfárdiga tungor. Det gár inte att undandra sig observation: alla vet allt om alla, och lite till. Skvallret spelar nástan lika stor roll som exempelvis i Stock- holm. Men detta skvaller ár sállan allvarligt för- giftat, det bedrives mera som skön konst för sin egen skull, som tráning i anekdot-teknik och replik- smide, utan medvetet uppsát till sjálamord. Yáda- dráp blir det nog ibland ándá. Och den allmánna atmosfáren blir inte enbart sund. Nágot av sommar- nöjesorternas förbannelse vilar över varje anhopning av folk som förutsáttas ágna sig helt át intellektuellt arbete — vetenskapligt, litterárt, konstnárligt. Ocksá de som, tidvis eller för livet, göra sig ett yrke av att vara Ijusets riddarvakt, leva ju i ett slags ferier frán tillvaron: de riktiga striderna, de reala intresse- konflikterna áro de — principiellt — inte engagerade i, till dem ár deras stállning áskádarens. Sá bli de tvungna att skapa sig en skenvárld av strider pá lek, imaginára intressen, fingerade manövrer. Det borde fá förbli lek, en rekreation till att fördriva de öde tider dá krafterna samlas till det tunga, heta och ensliga arbete som áligger dem — arbetet att skapa verkligheter. Det ár Lunds heder — kanske ej alltid förstádd pá högre belágna orter —- att leken hár kanske mer án annanstans har fátt förbli lek. Men ocksá hos oss blir den alltför ofta kulturdebatt — skenfáktningar under kulturbladens prasslande banér, dár en otröttlig trumeld av prat ger till resultat en krutrök av osande trycksvárta och dár det kring de stridandes rörelser virvlar en svárgenomtránglig dammsky av tjockt skvaller. Tills natten skiljer de stridande át och bágge parter tillskriva sig segern — utmattade som efter ett riktigt krig, och med ett dagsverke av tomhet och förspillda várden bakom sig, som i ett riktigt krig. Och áven detta slagfált har sina invalider: de ut- skrivna, de sönderpratade, de skvallerförgiftade. F. d. kulturskribenten, som har blivit láns pá ammu- nition eller har missuppfattat dagordern om nya positioner och nya förutsáttningar, ár en trákig och till intet nyttig företeelse. Han finns överallt. Intimare samhörig med den akademiska bondbyn ár redan den sönderpratade, offret för de prisade »hetsiga diskussionerna pá inrökta studentkulor» — ráttare sagt pá de fyra konditorierna om förmiddan och pá de tre krogarna om kvállarna. Det ár veten- skapsmannen som spárat ur sitt fack pá grund av frestelsen att vara med överallt dár det pratas —- pratas vetenskap, pratas litteratur, pratas konst, teater, musik . . . Ofta ár det vál en halvgángen konstnár inom honom som vállar splittringen med vad dárav följer: förskingring, förslappning, för- lamning. Han ár vanlig i Lund — sákert vanligare án i Uppsala, dár fackdisciplinen ár stramare. Hans öde kan gestalta sig olika. Det kan hánda att han handlöst ramlar ner i alkohol eller annan gung- fly, efterlámnande trassenter i sorg och saknad. Det kan ocksá hánda, att han klarar sig över i sken- várlden och till en tid gör en viss figur som essayist eller dylikt — tills han hamnar bland de utskrivna. Den sortens kulturella bilda den slarviga och halv- vissna blomsteruppsats som placeras till frámlingens ögonfágnad pá det akademiska krogbordet. Men atmosfáren kráver andra och finare offer án sá, dártill exklusivt akademiska. Luften ár máttad av hánsyftningar och antydningar, varje civis spratt- lar i ett nát av illfundigheter, lekmanövrer, sken- intriger. Rákar han nu in i en konflikt utanför skenvárlden, dár sjálvbevarelseinstinkten pá bleka all- varet ár engagerad — en doktorsdisputation, en professorskonkurrens — och rákar han sá bli illa JS3
Side 1
Side 2
Side 3
Side 4
Side 5
Side 6
Side 7
Side 8
Side 9
Side 10
Side 11
Side 12
Side 13
Side 14
Side 15
Side 16
Side 17
Side 18
Side 19
Side 20
Side 21
Side 22
Side 23
Side 24
Side 25
Side 26
Side 27
Side 28
Side 29
Side 30
Side 31
Side 32
Side 33
Side 34
Side 35
Side 36
Side 37
Side 38
Side 39
Side 40
Side 41
Side 42
Side 43
Side 44
Side 45
Side 46
Side 47
Side 48
Side 49
Side 50
Side 51
Side 52
Side 53
Side 54
Side 55
Side 56
Side 57
Side 58
Side 59
Side 60
Side 61
Side 62
Side 63
Side 64
Side 65
Side 66
Side 67
Side 68
Side 69
Side 70
Side 71
Side 72
Side 73
Side 74
Side 75
Side 76
Side 77
Side 78
Side 79
Side 80
Side 81
Side 82
Side 83
Side 84
Side 85
Side 86
Side 87
Side 88
Side 89
Side 90
Side 91
Side 92
Side 93
Side 94
Side 95
Side 96
Side 97
Side 98
Side 99
Side 100
Side 101
Side 102
Side 103
Side 104
Side 105
Side 106
Side 107
Side 108
Side 109
Side 110
Side 111
Side 112
Side 113
Side 114
Side 115
Side 116
Side 117
Side 118
Side 119
Side 120
Side 121
Side 122
Side 123
Side 124
Side 125
Side 126
Side 127
Side 128
Side 129
Side 130
Side 131
Side 132
Side 133
Side 134
Side 135
Side 136
Side 137
Side 138
Side 139
Side 140
Side 141
Side 142
Side 143
Side 144
Side 145
Side 146
Side 147
Side 148
Side 149
Side 150
Side 151
Side 152
Side 153
Side 154
Side 155
Side 156
Side 157
Side 158
Side 159
Side 160
Side 161
Side 162
Side 163
Side 164
Side 165
Side 166
Side 167
Side 168
Side 169
Side 170
Side 171
Side 172
Side 173
Side 174
Side 175
Side 176
Side 177
Side 178
Side 179
Side 180
Side 181
Side 182
Side 183
Side 184
Side 185
Side 186
Side 187
Side 188
Side 189
Side 190
Side 191
Side 192
Side 193
Side 194
Side 195
Side 196
Side 197
Side 198
Side 199
Side 200
Side 201
Side 202
Side 203
Side 204
Side 205
Side 206
Side 207
Side 208
Side 209
Side 210

x

Nordens Kalender

Direkte link

Hvis du vil linke til denne avis/magasin, skal du bruge disse links:

Link til denne avis/magasin: Nordens Kalender
https://timarit.is/publication/1685

Link til dette eksemplar:

Link til denne side:

Link til denne artikel:

Venligst ikke link direkte til billeder eller PDfs på Timarit.is, da sådanne webadresser kan ændres uden advarsel. Brug venligst de angivne webadresser for at linke til sitet.