Nordens Kalender - 01.06.1932, Qupperneq 153

Studentliv i de norcíuka lánderna
förbundna fröjder, vare resandes ensak. Det ar
kontakten med Nordens traditionsrikaste storstad
och mest förfinade kulturfolk som ar försummad
—- och som vi inte ha rád att försumma. Lát vara
att Köpenhamn just nu kanske ter sig en smula
efter sin tid' — ett stycke 1800-tal rentav, utan
Stockholms fráscha ambition att 1931 vara Stor-
staden av 1935. Redan denna stilfulla konservatism,
som patinerar staden utan att nánsin förlama nuets
liv, ár en kraftkálla att ta vara pá; och framför allt
förblir Köpenhamn klokhetens och mánniskokun-
skapens, den blida gratiens och det stilla, hángivna
arbetets nordiska huvudstad. Lund har haft mycket
att lára dár. Det förblir en áresak för oss att aldrig
glömma vágen dit.
Man kan ha vidstráckt utsikt frán Lund — báde
över slátten och över huvudstáderna. Men i sjálva
staden ár utrymmet onekligen trángt: dár finns
alltför mánga spejande ögonpar, rastlösa hjárnor,
talfárdiga tungor. Det gár inte att undandra sig
observation: alla vet allt om alla, och lite till. Skvallret
spelar nástan lika stor roll som exempelvis i Stock-
holm. Men detta skvaller ár sállan allvarligt för-
giftat, det bedrives mera som skön konst för sin
egen skull, som tráning i anekdot-teknik och replik-
smide, utan medvetet uppsát till sjálamord. Yáda-
dráp blir det nog ibland ándá. Och den allmánna
atmosfáren blir inte enbart sund. Nágot av sommar-
nöjesorternas förbannelse vilar över varje anhopning
av folk som förutsáttas ágna sig helt át intellektuellt
arbete — vetenskapligt, litterárt, konstnárligt. Ocksá
de som, tidvis eller för livet, göra sig ett yrke av
att vara Ijusets riddarvakt, leva ju i ett slags ferier
frán tillvaron: de riktiga striderna, de reala intresse-
konflikterna áro de — principiellt — inte engagerade
i, till dem ár deras stállning áskádarens. Sá bli de
tvungna att skapa sig en skenvárld av strider pá
lek, imaginára intressen, fingerade manövrer. Det
borde fá förbli lek, en rekreation till att fördriva
de öde tider dá krafterna samlas till det tunga,
heta och ensliga arbete som áligger dem — arbetet
att skapa verkligheter. Det ár Lunds heder —
kanske ej alltid förstádd pá högre belágna orter —-
att leken hár kanske mer án annanstans har fátt
förbli lek. Men ocksá hos oss blir den alltför ofta
kulturdebatt — skenfáktningar under kulturbladens
prasslande banér, dár en otröttlig trumeld av prat
ger till resultat en krutrök av osande trycksvárta
och dár det kring de stridandes rörelser virvlar en
svárgenomtránglig dammsky av tjockt skvaller.
Tills natten skiljer de stridande át och bágge parter
tillskriva sig segern — utmattade som efter ett
riktigt krig, och med ett dagsverke av tomhet och
förspillda várden bakom sig, som i ett riktigt krig.
Och áven detta slagfált har sina invalider: de ut-
skrivna, de sönderpratade, de skvallerförgiftade.
F. d. kulturskribenten, som har blivit láns pá ammu-
nition eller har missuppfattat dagordern om nya
positioner och nya förutsáttningar, ár en trákig
och till intet nyttig företeelse. Han finns överallt.
Intimare samhörig med den akademiska bondbyn
ár redan den sönderpratade, offret för de prisade
»hetsiga diskussionerna pá inrökta studentkulor» —
ráttare sagt pá de fyra konditorierna om förmiddan
och pá de tre krogarna om kvállarna. Det ár veten-
skapsmannen som spárat ur sitt fack pá grund av
frestelsen att vara med överallt dár det pratas —-
pratas vetenskap, pratas litteratur, pratas konst,
teater, musik . . . Ofta ár det vál en halvgángen
konstnár inom honom som vállar splittringen med
vad dárav följer: förskingring, förslappning, för-
lamning. Han ár vanlig i Lund — sákert vanligare
án i Uppsala, dár fackdisciplinen ár stramare.
Hans öde kan gestalta sig olika. Det kan hánda att
han handlöst ramlar ner i alkohol eller annan gung-
fly, efterlámnande trassenter i sorg och saknad.
Det kan ocksá hánda, att han klarar sig över i sken-
várlden och till en tid gör en viss figur som essayist
eller dylikt — tills han hamnar bland de utskrivna.
Den sortens kulturella bilda den slarviga och halv-
vissna blomsteruppsats som placeras till frámlingens
ögonfágnad pá det akademiska krogbordet. Men
atmosfáren kráver andra och finare offer án sá,
dártill exklusivt akademiska. Luften ár máttad
av hánsyftningar och antydningar, varje civis spratt-
lar i ett nát av illfundigheter, lekmanövrer, sken-
intriger. Rákar han nu in i en konflikt utanför
skenvárlden, dár sjálvbevarelseinstinkten pá bleka all-
varet ár engagerad — en doktorsdisputation, en
professorskonkurrens — och rákar han sá bli illa
JS3