Editiones Arnamagnæanæ. Series A - 01.04.1960, Page 55
51
opt (til) hugganar þeila bocítafa. at móðr liugr í hinum ytrvm 619
áhyggium. hafe \>at er hann fagne aftr horfen til fín. olc scili hvært
hann fcal meft fýfafc.
Sva fem þu batt mic vandlega mildrar kenningar. fva bið ec þic
s at þu later þer fóma at lefa oft þa hina famu kenning.
Oc þeíl bið ec koftgæflega1) þína ælfcu hín kaérfte fonr. attu
coftgæfer með omoðum vilia fyrir at bua bygð himnefcrar dyrðar
þér fiolfum með margre væizlu almofogærða. ok í iam'n'girni doma
ok með aftfamlegre miskun (.) þvi ver(ke) ok coftgæfe late fér
10 fóma guðf mildi avalt ok hværvitna at biarga þer hiwn kærfte fonR.
Vmm fpeki. h 2
ALLra luta fyrft er manne leitande hvat fé íonn fpeki. eða fonn
hyggiænde. þvi at fpeki þeíla hæimf er hæimfca fyrir guði. Sonn
hyggiænde er at fara fra diofulf þionæfto þal ero fyndir. En algorr
15 fpeki er at gofga guð æftir fannlæic boðorða hans. Þvi at í þeílum
tvæim lutum fokefc fælect lif || fva fem davib propheíe mælte. 1 v
Snuftu fra illu. ok ger gott. Eigi vinr manne þorf at hann gere
æ(igi) illt nema hann gere gott. olc æigi vinr þorf gott at gera nema
hann tyni illu.
20 Hværr er fva er fpacr hann man fæl vera ei ok ei ifanalauft.
Sælect hf er kynning guðdómf. kynning guðdomf er craftr góz
værcf. oik ávoxtr æihfrar fulfsélo.
!) Reltet; i hdshr. gost-.
Captjt I. De Sapientia.
20 PRimum omnium quærendum homini est, quæ sit vera scientia,
veraque sapientia: quia sapientia hujus mundi stultitia est apud
Deum. Scientia vera est, a diaboli servitio, quod sunt peccata,
recedere: & sapientia perfecta est, Deum colere secundum manda-
torum illius veritatem: quia in his duobus vita beata acquiritur,
30 sicut Psalmista ait: Diverte a malo & fac bonum. Non enim sufficit
cuiquam, mala non facere, nisi etiam & bona faciat: nec bona
facere, nisi etiam & mala non committat. Omnis ergo, qui sic
sapiens est, procul dubio beatus erit in æternum; beata siquidem
[vita] est cognitio divinitatis; cognitio [vero] divinitatis virtus boni
35 operis est: virtus boni operis fructus est æternæ beatitudinis.
4*