Nordens Kalender - 01.06.1930, Qupperneq 7

Det Nordiska Samarbetet
Av Oscar von Sydow
De grupper av den lilla folkfamilj, vilka — av
1 gemensam stam och med besláktade sprák
— blivit placerade i en nordlig utkant av
Europa, ha sedan urminnes tider levat i stándig
beröring med varandra. En kort tid ha de varit
samlade i en statsenhet, nágon gáng ha de kámpat
sida vid sida; mestadels ha de i gángna tider legat
i blodiga fejder med varandra. Sedan mer án ett
árhundrade ráder dock fred mellan Nordens folk.
De stridigheter som uppstátt ha, áven nár de varit
av allvarlig och djupgáende natur, lösts genom
fredlig överenskommelse, ett föredömligt vittnes-
börd om hög kultur.
Natur- och klimatförhállanden, olika inflytelser
ha hos dessa folkgrupper framkallat skiftningar báde
i anlags- och företeelsetypen. Det ár dock mera som
förenar án som skiljer, och kontakten dem emellan
har aldrig upphört, om ock formerna váxlat.
I hágnet av decenniers fred vaknade i mitten av
1800-talet en stark stámning för mera direkt nár-
mande mellan Nordens folk, en stámning som sár-
skilt grep den studerande ungdomen och blev till
den rörelse, som fátt namnet »skandinavismen».
Det lág nágot upplyftande i dessa entusiastiska
ungdomsstrávanden. Ehuru deras pátagliga resul-
tat blev ringa, ha de utan tvivel haft sin stora be-
tydelse genom att giva medvetet liv át samförstánds-
tanken. Mycket av hánförelsen utmynnade visser-
ligen i romantik och fester; men nágot blev dock
kvar: en váxande insikt om várdet av skandinavisk
samverkan.
Efterhand började man sálunda under 1800-talets
senare hálft att ifrága om skandinavisk gemen-
skap övergá frán granna ord till praktisk handling
framför allt pá lagstiftningens omráde, till synner-
ligt gagn för ráttslivets utveckling i Danmark, Norge
och Sverige. Áven pá andra fált, sociala och in-
tellektuella, började regeringarna, de officiella myn-
digheterna liksom áven sammanslutningar inom
skilda fack att söka nármare beröring med varandra.
Hándelserna 1905 medförde pá de flesta omrá-
den ett avbrott i samarbetet. Men det blev icke
lángvarigt. Man tog fatt pá nytt; áren strax före
1914 framtrádde en ny nordisk ungdomsrörelse
i blygsamma men sakliga former. Ánnu nágra ár
lángre fram i tiden drevo yttre omstándigheter av
allvarligaste slag, kriget in pá vára knutar med allt
dess elánde, Nordens folk tillsammans.
Redan kort efter krigsutbrottet utbyttes mellan
de svenska och norska regeringarna försákringar
om upprátthállande av neutraliteten och i syfte att
förhindra att krigstillstándet i Europa skulle kunna
medföra, att det ena riket vidtoge fientliga átgárder
mot det andra. I övrigt stállde man sig i början
avvaktande. Naturligt nog var första tanken om-
sorgen om det egna landets sákerhet; man ville
skaffa sig en báttre grundval för att bedöma vad
politisk samverkan under rádande förhállanden
5