Nordens Kalender - 01.06.1930, Qupperneq 8

DET NORDISKA SAMARBETET
skulle betyda. Med det pá den svenske konungens
vidsynta initiativ tillkomna mötet i Malmö mellan
Sveriges, Danmarks och Norges konungar inleddes
emellertid i december mánad 1914 det mycket in-
tima samarbete, som dárefter agde rum mellan de
tre nordiska lánderna. Hár ar icke plats att nár-
mare redogöra hárför; sá mycket kan dock ságas,
att denna samverkan, som vann anslutning inom
alla politiska partier, i icke ringa mán bidragit till
möjligheten att befrámja rikenas intressen och be-
vara deras neutralitet.
Den varuutváxling, som págick mellan de tre
lánderna under krigets sista skede, láttade ocksá i
hög grad de svárigheter vi alla dá hade att genomgá.
Sárskilt gládjande ár att konstatera, huru denna
varuutváxling skedde utan ángsligt vágande av för-
delar och nackdelar.
Erfarenheterna under krigsáren ha fört de tre
nordiska folken nármare varandra án kanske nágon-
sin förut i historisk tid. Sláktskapen till blod, sprák
och kultur har icke ensam varit tillrácklig för detta
nármande. Tidigare ha de nationella sárdragen,
en máhánda tráng syn pá det egna intresset och en
kánsla av att vara sig sjálv nog i viss mán verkat
till isolering. Det ár först den vaknande insikten
om de tre nordiska folkens gemensamma intressen
i várldskonkurrensen och áven i viss mán i poli-
tiska ting som ástadkommit detta resultat.
Várldskrigets upplevelser och erfarenheter ha
givit upphov till en ny skandinavisk rörelse, vilken,
lámnande tal och fraser, för sig uppstáller bestámda
mál, begránsade till vad som ár reellt och möjligt.
Att denna rörelse icke innebár nágon fara för den
nationella egenarten eller inkráktar pá den natio-
nella sjálvstándigheten torde numera allmánt inses.
För att vidare utveckla denna moderna, nyktra
arvtagare till skandinavismen bildades för omkring
10 ár sedan föreningarna Norden i Danmark, Norge
och Sverige. Till dessa knöto sig sedermera lik-
nande sammanslutningar i Finland och pá Island.
Det var framför allt hos de mán, som haft tillfálle
att pá nára háll följa det nordiska samarbetet under
krigsáren och konstatera betydelsen dárav, den
tanken vácktes att i de olika nordiska lánderna
skapa fristáende organ med uppgift att enbart tjana
det nordiska samarbetet.
Att hár utförligare gá in pá föreningarnas pro-
gram torde vara överflödigt. I korthet sagt ásyfta
de att fördjupa sláktkánslan hos de nordiska folken,
vidga deras kulturella och ekonomiska förbindelser,
befordra samarbetet mellan dem och verka enande
och stimulerande pá alla sunda strávanden i denna
riktning.
Den frágan ligger máhánda nára till hands, i vad
mán föreningarna lyckats i sin uppgift. De gángna
áren ha pá satt och vis varit en försökstid; det har
gállt att orientera sig rörande uppgifter och problem
samt förutsáttningarna att lösa dem. Nágra storar-
tade resultat kunna icke gárna under denna korta
tid ha ástadkommits; man har framför allt sökt
stálla verksamheten pá solid grund, lágga den pá
láng sikt. Ett omfattande och várdefullt röjnings-
och odlingsarbete har dock utförts, vars frukter
lángre fram utan tvivel skola komma báttre till
synes. Av den redogörelse, som áterfinnes i slutet
av denna publikation, torde man fá ett begrepp om
arten av det arbete föreningarna under ár 1929 ut-
fört. Vid bedömandet av de hittills nádda resul-
taten böra icke heller förbises svárigheterna att skapa
det ekonomiska underlag, som arbetsuppgifternas
mángfald och omfattning kráva.
Riktas blicken framát, öppnar sig ett rikt arbets-
fált. Allra mest ligger oss kanske om hjártat att ta
hand om de unga. Hos dem skall ingjutas intresse
för de mál »Norden» satt sig före. Redan i skolan
bör grunden lággas till fördomsfri och förstáelse-
full uppfattning av broderfolken, av deras sprák
och vad som i övrigt binder dem samman. Be-
skaffenheten av historieundervisningen och de láro-
böcker som anvándas ár dárvid av största vikt. De
gemensamma kurser för lárare frán Nordens lánder,
som igángsatts, spela i detta avseende en stor roll.
Oándligt betydelsefullt ár ocksá att fortgá pá den
sá lyckligt inslagna vágen att bereda barn och ung-
dom frán de skilda lánderna tillfálle till otvungen
samvaro under ej alltför kort tid.
Men det gáller helt naturligt ocksá att inom alla kret-
sar av samhállet bedriva ett omfattande upplysnings-
arbete om förhállanden och livsvillkor i de nordiska
grannlánderna pá samhállslivets, náringslivets och
den andliga kulturens omráden. Ty nár fránder lára
kánna varandra, váckes intresse och oftast sympati.
6