Nordens Kalender - 01.06.1930, Blaðsíða 63

UR ETT SVENSKT JÁRNBRUKS HISTORIA
des. Det viktigaste skalet var dock förmodligen att Bro
lág vid Vánern, och att man sálunda ej behövde tánka
pá nágon láng transport av det fárdiga járnet frán bru-
ket till utskeppningshamnen. I stállet blev frakten av
malmen den lánga vágen frán gruvorna vid Nordmarken
och Persberget alltför besvárlig och dyrbar, och an-
lággningen fár vál betraktas som ett missgrepp.
Nár Bro nedlades, hade hertigen redan anlagt ett nytt
kronobruk vid Nykroppa i bergslagen och dár, antag-
ligen ár 1582, át sig uppfört en gárd, senare kallad
Kroppa kungsgárd, dár han vistades under sina besök i
Vármland. Hit flyttade han ocksá fogden över Várm-
landsberg, varigenom Asphyttan upphörde att vara
fogdesáte.
Hertig Carl hade antagligen genom byte förvárvat
áganderátten till Nykroppa, dár hela anlággningen vid
1570-talets början utgjordes av en obetydlig osmund-
hytta, som ágdes av nágra bergsmán. Denna hytta fanns
upptagen redan i 1540 árs jordebok. Den sista andelen
i hyttan tillbytte sig hertigen av en bergsman ár 1584.
Vid Hornkullen pá náset mellan sjöarna Daglösen och
Ostersjön ej lángt frán Nykroppa hade Gustaf Vasa pá
sin tid upptagit en silvergruva, och den vid försöks-
arbetena dárstádes erhállna silvermalmen smáltes i en
för ándamálet uppförd drivugn vid Nykroppa osmund-
hytta. Försöken mátte emellertid ej ha uppmuntrat
konungen till fortsatta arbeten utan instálldes snart,
men hertig Carl tog 1570 upp gruvan pá nytt och lade
den under bergsfogden pá Bro, Töres Karlssons förvalt-
ning. Mot slutet av 1570-talet tycks hertigen ha beslu-
tat sig för att vid Nykroppa anlágga ett smáltverk för
silver och bly och möjligen áven koppar, enár han ocksá
lagt ett par koppargruvor vid Torskebácken och Bor un-
der samma förvaltning. Osmundhyttan vid Nykroppa
revs ned 1580 och i stállet uppfördes en silverhytta, som
átminstone 1584 var igáng. För silvermalmens tillgodo-
görande hade han ditsánt en tysk bergmástare och tyska
gruvarbetare.
Silvergruvan i Hornkullen visade sig emellertid ej sá
givande, som man hoppats, och dá man under tiden
upptáckt en járngruva alldeles invid Nykroppa, varifrán
malm en tid fraktats till Bro för att smáltas, gick hertigen
nu in för att flytta járntillverkningen frán Bro till Ny-
kroppa. Ár 1585 uppbyggde han sálunda vid Nykroppa
tvenne masugnar jámte gjuteri, vilka samma ár kommo
igáng. Större delen av det hár tillverkade tackjárnet
fördes till Asphyttan och utsmiddes i dárvarande krono-
hammare till stángjárn och redskap, under det att en del
smájárn uppsmiddes i en osmundhárd pá platsen till
spjállplátar, stál och stángjárn. I gjuteriet inráttades en
avdelning för gjutning av kanoner och andra tunga
pjáser, sásom blypannor för silververket, retorter för
svavelbruket vid Dylta i Nárke m. m.
Första gángen kanontillverkningen vid Nykroppa om-
talas ár i de bevarade fogderákenskaperna för ár 1585,
dá Kasper Snickare fick en daler för en »Svarffwebenck
och en Bössestock, som han svarffvade till Bössegjute-
riet». Rákenskaperna för 1586 inneháller en upprákning
av verkstáderna. Dessa voro: smálthytta (silver), mas-
ugn, bössegjuteri, kátlegjuteri, osmundsmedja och klen-
smedja.
Rákenskaperna för 1587 saknas, men för 1588 uppges,
att 6 st. skytt tillverkats, vágande 32 skeppd. 14 lispd.,
och 2 d:o vágande 5 skeppd. 12 lispd. Detta gör för de
större c:a 800 kg. per stycke, vadan dessa kanoner tyd-
ligen voro av ganska stora dimensioner, men svavelre-
torterna eller svavelkrukorna, som de kallades, voro be-
tydligt större. Av dessa gjordes ár 1586 7 st., vágande
tillsammans 60 skeppd. eller c:a 1300 kg.1 Med den ti-
dens primitiva mekaniska hjálpmedel var hanterandet av
dessa pjáser en ganska stor kraftprestation. Ar 1588 till-
verkades 18 st. svavelkrukor, men dessa vágde ej mer
án 126 skeppd. eller c:a 1,050 kg. per st., och ár 1590
uppges 24 st. utan angiven vikt.
Hertigen drog sig ej för att inkalla frámmande special-
arbetare för att hjálpa till med igángsáttandet av nya
tillverkningar. Ár 1591 pábörjade han tillverkning av
lod (kanonkulor) vid Nykroppa, och tog dárför dit den
tyske lodstöparen Wulff Fúrster, vilken nágra ár förut
anstállts vid Bro för att tillse lodgjutningen dár. En
annan tysk lodgjutare vid Nykroppa var Pál Hermans-
son. Ár 1591 kördes 259 skeppd. 10 lispd. lod »öfver
store Edet mellan Brette och store strömmem för en
kostnad av 4 öre skeppundet. Dá Brette var gamla
namnet pá Vánersborg, hánvisar uppgiften tydligen pá
transport av kanonkulor frán Kroppa till Álvsborgs
fástning.
För áren 1592—1599 saknas áter rákenskaper och sá-
dana áterfinnas först för ár 1600, dá 25 st. skytt vágande
122 skeppd. tillverkades. Dárefter förekomma ej vidare
nágra uppgifter om att kanoner tillverkats.
Under de átta ár, för vilka rákenskaper saknas, hade
kronobruket undergátt vásentliga utvidgningar. Ár 1588
hade hertigen av Fru Malin till Lindö, ánka efter den
1587 avlidna Lasse Jespersson Cruus, med vilken under-
handlingar tidigare förts, tillbytt sig frálsehemmanet
Fors i Varnums socken, vars huvudort, Fors, var belá-
gen vid den nedanför Nykroppa befintliga Östersjöns
utlopp. Hár byggde han 1588 en hammarsmedja2 och
1592 ánnu en. Sistnámnda ár hade han, enligt flera
författare, uppgjort med en Anders Hane att »bygga ett
ránneverk med dammar, bálgar och annat vid Fors
hemman, dár hammaren skall stá». Med ránneverk eller
ránnsmide (tyska Zerrennfeuer) menas en primitiv járn-
1 Uppgiften i förf:s avhandling »Ur Storforsverkens historia»
om en vikt för svavelkrukorna av 1680 kg. per st. synes vara
felaktig.
2 I sStorforsverkens historias anges á sid. 29 att en stáng-
járnshammare ár 1588 uppförts vid Nykroppa, vilket ár en
felskrivning, som beklagligtvis ej blivit ráttad. Skall vara
Fors.
6l