Nordens Kalender - 01.06.1930, Blaðsíða 64

UR ETT SVENSKT JÁRNBRUKS HISTORIA
tillverkningsmetod, liknande de gamla blástrorna, men
avseende att tillgodogöra mullmalm och hammarslagg,
och man kan ha skál att betvivla att detta redan dá för-
áldrade förfaringssátt av hertigen infördes vid Kroppa
kronobruk. Áven om sá skulle ha varit fallet, blev an-
lággningen ej gammal, ty i de rákenskaper, som sedan
ár 1600 finnas bevarade, förekommer inga uppgifter om
nágot ránnsmide vid Fors, utan dár fanns i stállet ett
efter den tidens förhállanden ganska modernt manufak-
turverk.
Redan 1590 hade manufaktursmidet vid Asphyttans
kronohammare flyttats till Fors, varefter det betydligt
utökats. Dár fanns sálunda vid 1600-talets början tvá
hammarsmedjor med tvá hárdar vardera och en s. k.
dragkonst, dár járn av smá dimensioner tillverkades.
Man ár rátt okunnig om vad som menas med detta ord,
men dá man nágra ár senare (1606) erfar, att Johan
Grytegjutare vid Nykroppa göt x8 náldynor av koppar
och bly till Fors dragkonst, förstár man att dragkonsten
ej utgjordes av nágon vanlig knipphammare utan var en
mera komplicerad inráttning. En författare (Furuskog)
har antagit, att det var frága om ett s. k. snidverk eller
skárverk, som senare i rátt stor utstráckning anvándes för
framstállning av fyrkant- och plattjárn av smá dimen-
sioner. Det utgjordes i sá fall av ett par skártrissor,
bestáende av runda horisontellt lagrade skivor, som dre-
vos av var sitt vattenhjul i motsatt riktning, och som
ingrepo i varandra pá sádant sátt, att dá en varm platt-
járnstáng fördes in mellan skártrissorna, den blev upp-
skuren pá lángden i lika mánga tenar som antalet skivor
och plattjárnets bredd tilláto. Pá sá sátt framstálldes
bl. a. tenar för spiktillverkning och annat s. k. finjárn.
Om nu ett dylikt maskineri verkligen varit inráttat vid
Fors, och det förefaller ej otroligt att sá var förhállandet,
torde detta varit det första skárverket i Sverige.
För att fá ordentlig skötsel av dragkonsten och manu-
faktursmidet inkallade hertigen skickliga utlándska sme-
der, bland vilka má námnas den franske járndragaren
Jean Gagou eller Johan Gago, tillika harnesk- och spik-
smed, den ávenledes franske harnesksmeden Paschilius
Dionysius (Denys) Chenon, vid Fors kallad Páke Har-
nesktryckare, samt spiksmeden Gilius Mattsson, som
likaledes angives ha varit av fransk hárkomst.
Rákenskapen för 1600 uppger, att 140 skeppd. dragjárn
tillverkats vid Fors, och dáribland 13 ringar járntrád.
Den sista uppgiften skulle tyda pá att áven tráddrageri
varit inráttat vid Fors. Emellertid ár detta enda gángen,
som en dylik uppgift förekommer i de bevarade ráken-
skaperna. Máhánda fanns förutom den förutnámnda
dragkonsten en anordning för kalldragning av járn till
trád. Det förefaller bl. a. hárav, som om man vid
bruket experimenterat med en del nya tillverknings-
metoder.
Ár 1600 utvidgades kronobruket ytterligare genom
anlággning av ánnu en hammarsmedja. Den upp-
fördes vid Háttálvens utlopp i Östersjön en halv mil
söder om Ny kroppa och bestod av en hammare och
tvá hárdar.
Ár 1601 gjöts sávál vanliga lod som piggelod och
kedjelod vid Nykroppa och vid Fors hade man börjat
tillverka harneskplát och rörplát. Med det sistnámnda
menades sannolikt ámnen till karbin- och pistolpipor.
Detta var början till fabrikationen av fárdiga delar till
skjutvapen. 1603 gjorde Simon Rörsmed 10 bössor, 1611
hade man kommit upp i en tillverkning av 79 karbin-
pipor, 54 snáppelás och 20 karbinstockar. Samma ár
synes man áven, förutom harnesk och stormhattar, ha
tillverkat várjor.
Kronobrukets verkstáder hade ár 1605 tillökats med
ytterligare en hammarsmedja med tvá hárdar, som upp-
fördes vid Lillfors i álven strax nedanför Fors. Hárefter
erhöll Fors namnet Storfors.
Vid Carl IX:s död 1611 bestod Kroppa kronobruk,
som han skapat och utvecklat, av följande verkstáder:
vid Nykroppa tvá masugnar, gjuteri, osmundsmedja och
klensmedja; vid Storfors tvá hammarsmedjor, vardera
med tvá hárdar, dragkonst och spiksmedja samt vapen-
smedja för tillverkning av harnesk och stormhattar,
gevárs- och pistolpipor, lás och bösskolvar; vid Hátt-
álven hammarsmedja med tvá hárdar; vid Lillfors ham-
marsmedja med tvá hárdar; vid Álvbro hammarsmedja
med tvá hárdar, anlagd 1611.
Malmen till masugnarna togs till en del frán Kroppa
gruvor men i huvudsak frán Persberg. Silvermalms-
brytningen var vid Carl IX:s död nedlagd. I smálthyttan
vid Nykroppa gjordes 1607 försök med en silvermalm
frán Limminge i Karlskoga, men dárefter omtalas den
ej vidare i bevarade handlingar.
Till kronobruket hörde vidare Kroppa kungsgárd och
Fors gárd med skogar, torpstállen, gruvor och gruvdelar
samt skatterátten till flera járnbruk i angránsande trak-
ter.
Före kronobrukets anlággning utgjordes befolkningen
vid Nykroppa och Storfors av ett fátal bergsmán och
bönder, men i och med brukens utveckling upptogos
átskilliga torpstállen av smeder, kolare, körkarlar och
andra arbetare, som fingo bosátta sig dár. Arbetsgivarna
höllo pá den tiden inga arbetarebostáder vid bruken
som i vára dagar, utan arbetarna voro i regel torpare,
som innehade sina stállen mot skyldighet att utföra vissa
dagsverken vid bruken. De levde av jordbruk och vad
deras sysslor för övrigt utöver dagsverksskyldigheten
kunde inbringa. Avlöningarna utgingo pá 1500-talet in
natura, dels i spannmál och dels i járn. Endast i undan-
tagsfall utbetalades de i penningar. De utlándska arbe-
tarna och ámbetsmánnen erhöllo kontant lön men dár-
jámte ocksá kost och rum pá kungsgárden, dár det stán-
digt fördes stort husháll. Löneregistret för 1586 upptar
följande personer:
62