Nordens Kalender - 01.06.1930, Qupperneq 66

UR ETT SVENSKT JÁRNBRUKS HISTORIA
Hans Persson Fogde, lön
penningar .............................. 12 daler
spannmál ................................ 1 lást
lárft................................... 8 alnar
Hans hustru Elisabeth Fatburshustru
spannmál ............................... 12 tunnor
lárft.................................... 6 alnar
Hans dotter Anna Fatburspiga
packlakan ............................... 6 alnar
skor..................................... 4 par
1 Kapelan Herr Anders
3 Skrivare
1 Fogdetjánare
Halfvard Byggmástare
Robertus Proberer
Per Mjölnare
Wulff Lodgjutare
Gunnar Redesven
12 Legodrángar
Engelbrecht Skrifvare
Silfmester Matzon (troligen vid silverbruket?)
16 Legodrángar
Vid Torskebácken 8 drángar.
Enligt inventariet pá kreaturen vid gárden funnos dar
samma ár: 24 oxar, 1 tjur, 5 stutar, 8 kor, 29 fár, 1
galt, 1 so och 6 ungsor.
Till Kroppa gárd hörde jámvál fisket vid Möckles-
bodar (Karlskoga), varifrán erhölls 8 % tunnor salt lax.
Detta laxfiske stod under fogdens vid Kroppa överin-
seende intill 1622.
I anslutning till kungsgárden lát hertigen uppföra en
liten kyrka vid Kroppa, dár prásten underhölls pá herti-
gens bekostnad, utom det att báde kyrkoherde och kaplan
frán Fárnebo skulle predika dár. Den vid kyrkan först
anstállde prásten var Herr Anders Olai 1584—1589, som
utom kost och rum erhöll i lön 6 daler samt 8 alnar
packlakan och ett par skor.
Carl IX vistades ofta pá Kroppa kungsgárd báde som
hertig och som konung. Hans varma intresse för bergs-
bruket tog sig námligen ej blott uttryck i förordningar,
brev och tánkesedlar utan áven i ofta upprepade resor
till bergslagen. Han uppehöll sig dá med förkárlek pá
Kroppa kungsgárd, som han valt till utgángspunkt för
sina besök vid de kringliggande bruken och gruvorna.
Hans sárskilda intresse för denna trakt visade sig ocksá
i grundandet av Filipstad, som erhöll stadsprivilegier
ár 1611. Karlstad, Vármlands láns residensstad, hade
han grundlagt redan 1584.
Att upprákna alla Carl IX:s átgárder till bergshante-
ringens förkovran hör ej till ámnet för denna avhandling.
Hár má endast námnas nágra, sásom hans brev frán
Nyköping av 23 jan. 1581 med medgivande av frihet
för dem, som i Vármland upptácka nya malmfyndighe-
ter, att dem fritt bruka, allenast mot erlággande av tionde
till hertigen och skyldighet att vid försáljning av malmen
i första hand hembjuda den till honom.
Den 2 nov. 1582 utfárdade han frán Tingvalla (Karl-
stad) nya privilegier för Vármlandsberg, vilka voro myc-
ket förmánliga för bergsmánnen. Enligt dessa skulle
bl. a. alla, som ville bygga och bruka hyttor, ha lov
dártill samt njuta sex árs skattefrihet, dock fingo de ej
med sin nyanlággning skada de gamla. Áven de som
röjde och byggde hemman skulle njuta skattefrihet de
första sex áren.
Carl IX undsatte bergsmánnen med spannmál, sávál
nár de av brist pá livsmedel hade svárt att rátta sig efter
hans föreskrifter om lángre blásningstider i hyttorna,
som nár de under hárda tider kommo i trángmál.
Fönster frán Kroppa kungsgárd, förvarat vid Nykroppa
Ár 1604 beslöt han sig för att göra slut pá blásningen
av osmundjárnet, vars utförsel ur riket han samma ár
definitivt förbjöd, och 1606 tillskrev han bergsmánnen
pá Vármlandsberg med förmaning att överge osmund-
smidet och att i stállet bygga hammarsmedjor, skolande
var och en som efterkom denna uppmaning och byggde
en hammarsmedja erhálla átta tunnor spannmál och átta
daler i penningar samt all behövlig járnredskap utan
ersáttning frán kronobruken. Detta ledde till att en
mángd nya járnbruk uppstodo i och utanför bergslagen
och att osmundsmidet snart dárefter blev sá gott som
utrotat i Sverige.
64