Nordens Kalender - 01.06.1930, Side 67

UR ETT SVENSKT jARNBRUKS HISTORIA
Efter Carl IX:s död fortsattes verksamheten vid Kroppa
kronobruk med ungefárligen samma tillverkning som han
igángsatt. Vid Nykroppa págick tackjárnsblásningen med
ökning av tillverkningen till och med 1621, varefter den
gick tillbaka, och vid Storfors smiddes harnesk och skjut-
vapen intill 1618, dá rákenskapen visar, att harnesk-
smidet legat nere.
Under Gustaf II Adolfs regering begynte Kronan att
utarrendera kronobruken át enskilda personer, och sá
gick det áven med Kroppa kronobruk, som med sina
verk och inráttningar, underlydande hemman och nyttig-
heter den 23 maj 1622 utarrenderades till hollándaren
Samuel Lott. Páföljande ár övertogs arrendet av tre
andra hollándare, Johan von Vosseln, Johan von Ferren
och Gottfried Wachtendunk, alla bosatta i Göteborg.
Arrendesumman utgjorde 1,200 dal. silverm:t. Von Vos-
seln bosatte sig sedermera pá Fors gárd, dár han dog
1629.
Wachtendunk lár ha varit den förnámste av de tre och
mycket rik. Han skall ha nedlagt stor omkostnad pá att
fá bruken i skick. Rörande tillverkningarna vet man dock
ej mycket frán denna tid. Enligt en författare (Alster-
lund) skulle arrendatorerna ha införskrivit franska kolare,
som lárt torparna nya och báttre metoder att sköta kol-
ningen i skogen, och enligt en annan (Carlberg) skall
en stángjárnshammare ha blivit anlagd vid Nykroppa
omkring 1628. Sistnámnda ár sálde Kronan Storfors
gárd till von Vosseln för 400 dal. och 1630 fick Wachten-
dunk köpa Bryniell Skráddares torp pá Daglösedet,
vilket han upplát till prásten vid Kroppa bruk, Máster
Lars, till »bruk och besittning». Han grundade sáme-
delst Kroppa prástgárd. Kroppa socken avgránsades
frán Fárnebo och Warnums socknar ár 1641.
Förvaltaren vid bruket, som áven var hollándare,
hette Johan von Saveland och var mág till förbemálde
v. Vosseln. Han bodde pá Kroppa gárd och nár arrendet
av kronobruket ár 1636 övergick i andra hánder, stannade
han fortfarande kvar som brukets förvaltare.
Frán den 12 mars 1636 övertogs námligen arrendet
av Östersyslets hárad i Vármland och dármed ocksá
Kroppa kronobruk av den bekante Louis de Geer.
Han ingick 1639 nytt arrendeavtal rörande kronobruket
mot en árlig summa av 1,500 dal. silverm:t, vilket han
uppsade 1647, eftersom tre hamrar rákat i ödesmál.
Sedan arrendesumman nedsatts till 300 dal., tráffades
dock ny uppgörelse. Tre ár senare frángick han arrendet
helt och hállet. Den de Geerska tiden var synnerligen
olycklig för Kroppa kronobruk, som dárunder till sist
rákade i fullstándig lágervall. De Geer, som samtidigt
av kronan arrenderade Österby, Löfsta, Gimo, Finspong
m. fl. bruk, fann det fördelaktigare att utveckla verk-
samheten vid dessa báttre belágna bruk án vid Kroppa-
bruken, dár rörelsen i stállet inskránktes och till sist
sá gott som avstannade.
I början av 1650-talet var Kroppa kronobruk sáledes
5 65
ej mycket várt, och dárför anság sig drottning Christin.
förmodligen ej göra en dálig affár, dá hon den 16 aug.
1653 i avrákning pá skuld till sin franske hovskráddare
Claude Roquette — adlad Hágerstierna — sálde 44
torp, som lydde under Ivroppa kronobruk. Med detta
köp erhöll Roquette áven skatterátten till Matlángs,
Svartsángs, Herrhults, Gammelkroppa, Bosjö och Hátt-
álvs hammare samt Ackkárns kvarn, och dessutom en
del andra frán Kroppa socken utgáende skatter sásom
Bergsmanshjálpen, Landtágsgárden, Salpeterhjálpen och
Krutveden, tillsammans 279 daler 7 öre 17V5 Pgr-
silverm:t árligen. För allt detta skulle Roquette enligt
köpebrevet betala 4146 riksdaler 7 öre 222/9 pgr. silverm:t.
Men ej nog med detta, utan páföljande ár begárde och
erhöll Roquette av drottningen till skánks Kroppa gárd,
masugnar och hamrar »med alle dess tillhörige perti-
nentier». Orsaken till denna drottningens frikostighet
skulle enligt donationsbrevets lydelse ha varit, att
Roquette gjort henne och Kronan átskilliga stora för-
stráckningar, vid vilkas betalning han skulle ha lidit
nágra tusen riksdalers skada, »det han ock förmenar sig
kunna med goda skál bevisa».
Kroppa kronobruk var sáledes i kraft av drottningens
benágenhet att »styrckia och befrámia wáre trogne
undersátares náring och bárgning, enkannerligen deras
som om Bergwárck sig beflita och hafwa lust och willia
dem at drifwa och excolera» sá gott som skánkt till
hennes hovskráddare. Denne bodde aldrig vare sig
pá Nykroppa eller Storfors, och frága ár vál om han
nágonsin besökt bruken. Dessa sköttes av den átminstone
tidvis vid Nykroppa bosatte bruksförvaltaren Otto
Dress. Roquettes lust och vilja att driva bruken upp-
hörde ocksá ganska snart, och 1659 sálde han hela krono-
bruket med alla dártill hörande torp och skatterátter
till Dress för 6000 dal. silverm:t. Denne var en rátt
mángfrestande man, som ej kunde hálla ihop, vad han
förvárvat. Redan 1663 pantsatte han egendomen i
Riksens Stánders Banco, varifrán han ej förmádde áter-
lösa den. Pá sátt och vis var den sálunda áter bliven
Kronans. Regeringen beslöt emellertid i slutet av 1666
att bifalla en ansökan frán kungl. livmedikus G. Durietz
att fá köpa den, men det dröjde ánda till den 26 maj
1668 innan överlátelsen ágde rum. Priset var 7,000 Rdr.
spec. I skrivelse av den 24 dec. 1676 erhöll Durietz
av Carl XI som belöning för »godhe, trogne och oför-
trutne Tienster» sáteris frihet för egendomen.
Durietz dog 1682 och hans son hovjunkaren Carl
Durietz blev dá den bestámmande över bruken. Nágra
ár dárefter kom Carl XI:s reduktion, och dárvid blevo
de Hágerstiernska godsen indragna till Kronan, varvid
báde Hágerstiernas och Durietz’s arvingar fingo sitta
hárt emellan. Revisionsdomstolen dömde Hágerstiernas
arvingar att ersátta Durietzernas förlust med 24,000
dal. kopparrmt, vilket ej pá lángt nár motsvarade den
summa av 7,000 Rdr. spec. (42,000 dal. kopparm:t),