Nordens Kalender - 01.06.1930, Síða 94

TUSEN ÁR
Tusen Ár
En áterblick vid det islándska alltingets jubileum.
Av Helgi Hjörvar
Eftir þúsund ára spil,
ægi-rúnum skrifad,
eitt er mest: act ertu til,
alt sem þú hefir lifact.
Sálunda kvad Islands störste skald, Matthías
Jochumsson, ár 1874, dá det islándska folket i all
enkelhet, men med djup nationalkánsla, nástan
religiös innerlighet, firade tusenársminnet av lan-
dets första bebyggelse. Nár vi nu igen stá inför
ett 1000-ársjubileum, sá ser det helt annorlunda
och mycket ljusare ut för landet án ár 1874, men
icke desto mindre kunna vi annu instámma i skal-
dens ord:
eitt er mest: ad ertu til,
alt sem ])ú hefir lifad,
(ett ar underbarast: att du annu ár till,
trots allt vad du har genomlevat).
De áro fá, som minnas eller tánka pá, att ett
helt folk, om det ocksá var litet, har upphört att
vara till dár lángt vasterut. Islánningarna funno
Grönland och bebyggde det, och dár uppstod ytter-
ligare ett nordiskt folk, som levde bland folken pá
jorden i 500 ár. Nár det för Norge mer och mer gick
utför under frámmande styre, nár islánningarna,
öfolket, icke langre ágde sjögáende fartyg, dá brusto
till sist banden mellan Grönland och Norden. Tysta
vittnen om den norröna Grönlands-stammens sista
öden áro vitnade ben, som nordiska mán nu hálla
pá att samla ur dessa glömda bröders stormslitna
gravar.
- Men man kan gá ánnu lángre i vásterled, ánda
till »Vinland det goda», det rika och stora Amerika.
Nágonstádes dár skall man kunna finna det sista
vilorummet för islándska mán, som ljöto döden för
mer án 9 árhundraden sedan vid den yttersta grán-'
sen för de lánder, över vilka nordiska folk ha hárs-
kat.
Leifur Eiríksson, islándaren, eller ráttare grön-
lándaren, som fann »Vinland», kallades »hinn heppni»
(»den som lyckas»). Ándá blev det honom icke för-
unnat att ágna sig át sitt land eller bebygga det.
Han várdade sig icke om sin upptáckt utan vánde
áter frán halvvunnen seger.
Lorfinnur Karlsefni, en islándsk hövding, före-
tog sig att lösa den uppgift, som dár vántade pá de
nordiska folken. Karlsefni for till Vinland med en
stor mángd folk, boskap och annat, som behövdes
för ett nybygge, och i nágra ár var Amerika faktiskt
annekterat av norröna mán, av islánningar.
Aldrig har vál en nordisk man fárdats i ett större
árende för hela sin stam án Þorfinnur Karlsefni.
Det ár som om gudarna hade velat giva de stort
tánkande och vida farande vikingarnas söner den
största chansen, som fanns: Tag för Er! Dár lig-
ger halva várlden öppen att taga i besittning, möj-
ligheten att bli det rikaste och máktigaste bland
jordens folk.
Sagan ár kort och fáordig. Karlsefni vánde áter
frán Vinland. Enligt nágra ságner veko han och
hans mán för de vilda urinvánarna. En av kállorna
meddelar, att söndring uppkom bland hans folk,
»og urctu konur Jieirn ad rógi», »och kvinnor vállade
deras fiendskap». Detta ár de norröna folkens synda-
fallssaga.
Den norröna stammen hade prövats och hade
gjort halt vid gránserna för sin förmága. Várldens
portar slötos för de nordiska folkens expansion.
92