Nordens Kalender - 01.06.1930, Side 95

TUSEN ÁR
pingvellir. Efter en málning av Asgrímur Jónsson. Utsikt át söder.
Men har dá allt detta nágonting att göra med
alltingets iooo-ársfest? Jo, det tillhör allt en och
samma saga. De tvá árhundradena frán 800 till
1000 aro en underlig tid i Norden. Den máktiga
lángtan bort och ut och expansionsdriften, som
kom till synes i vikingafárderna, ár som en váldig
vár, med solvárme och susande vindar, med bru-
sande álvar och forsars dán.
Mángen finner nog, att sommaren, som sedan
kom, icke svarade mot váren. Várbrodden, som
stráckt sig lángst mot solen, frös bort, dá Karlsefni
máste vánda áter frán Vinland och för alltid avstá
frán det förlovade landet.
Karlsefni átervánde till Island och blev dár en
god hövding. Detta blev symboliskt för Islands
framtida stállning. Landet skulle icke bli ett trapp-
steg för Nordens folk till en ny várld, utan i stállet
blev det islánningarnas uppgift att vara den yttersta
utposten för germansk ras och germansk kultur
lángst ute i det ödsliga havet.
Och pá Island bar sommaren sin frukt. Gudarna
ándrade sig. De gávo icke de nordiska folken
Amerikas váldiga rikedomar och vida landstráckor,
utan i stállet nágra kváden och nágra sagor frán Is-
land.
93