Árbók Landsbókasafns Íslands - 01.01.1969, Qupperneq 132
132
KRISTJÁN FJALLASKÁLD OG MATTHÍAS JOCHUMSSON
II. Úr bréfi til Steingríms Thorsteinssonar, Rvík 25. okt. 1864:
„Kristján skáldi er nú setztur í 1. bekk og ber lágt höfuðið, sem von er til.“s
III. Úr bréfi til Steingríms Thorsteinssonar, Rvík 30/10 1865:
„Kvæði Kristjáns „Veiðimaðurinn" segir hann sumum sé frumkveðið, en ég hef
sagt honum, að hann hafi haft fyrir sér útlent kvæði, og þá hefur hann gengizt við
sannleikanum. Nú yrkir Stjáni ekkert, enda eru hans löngu leggir lagðir á skólabekks-
ins steglur og hjól. Hjá Kristjáni er talsvert djúp í tilfinningunni, og öll hans lífs-
skoðun er römm og eins og tröllriðin, en menntun vantar hann enn, greyið. Eg er á
þínu máli viðvíkjandi „Þormóði Kolbrúnarskáldi“ hans. Jericho líkar mér ekki vel
heldur, enda eru slík kvæði vandasöm meðferðar.“4
Því má bæta hér við, að Björn Jónsson, hróðir Kristjáns, hefur skýrt frá því í end-
urminningakafla, að þeir bræðurnir hafi ort frumgerð Veiðimannsins sameiginlega,
þegar Kristján var ellefu ára, eftir ferðasögu, sem Birni hafði verið sögð.5
IV. Úr bréfi til Steingríms Thorsteinssonar, Rvík 30. marz 1867:
„Piltar sömdu hér þrjá leiki í vetur og léku. Leikurinn tókst vons heldur, en um
leikritin vil ég fátt segja, enda voru þau samin í flýti. Ég man enga þá hugsun úr þeim,
sem mér þykir vert að hafa eftir við þig. Allt fyrir það hefur hér sjaldan verið leikið
eins „þjóðlega“ og þetta var. Kristján skáld er víst fráleitur öllu dramatisku, og er
það leiðinlegt og undarlegt, svo mergjuð sál sem þó lætur brydda á sér í smákviðling-
um hans.“°
V. Úr bréfi til Steingríms Thorsteinssonar, Reykjavík 13. maí
1867:
„Kristján skáld lá lengi ásamt fleirum í typhus, en er nú skriðinn saman aftur. Með-
an hann lá á spítalanum sem reconvalescent, sendi ég honum sjötuga drápu honum til
huggunar, og lærði hann hana alla strax, og mundirðu brosa að, ef þú heyrðir, en
núna get ég ekki hripað það vegna tímaleysis.“7
VI. Úr bréfi til Steingríms Thorsteinssonar, Móum 16. ágúst 1868:
„Greyið Kristján Jónsson skáldi flæmdist eða sagði sig úr skóla í vor og fór austur
á land; Bakkus er hans refsinorn; liann drekkur geyst og ólánlega, auminginn sá
arna. Gott efni var liann í skáld, áður en hann skemmdi sig.“8
VII. Úr bréfi til Benedikts Gröndals, Móum 16. ágúst 1868:
„Kristján skáld Jónsson ólánaðist frá skólanum og austur á Berufjörð, sem ég er
hræddur um, að verði honum að Berurjóðri - garminum. Guð hjálpi honum og forði
frá Faxahausi fylliríisins, því að hann er ólmur út í brennivín. En margt hefur hann
dável kveðið, einkum áður en hann kom suður.“9