Nordens Kalender - 01.06.1930, Side 48

Nordens Kalender - 01.06.1930, Side 48
SVENSKT VASEN OCH SVENSK KONST kunde och visste báttre. Man var sádan och ville sá ha det, i alla fall den byggherre det har ar tal om, riksmarsken Karl Gustaf Wrangel. Eljest fanns det nog arkitekter i landet med andra begrepp om stil och kvalitet. För den svenska adel, som av krigiska bragder och politisk duglighet lyfts till en sjálvmedveten och lysande stállning och ej kánde sig ringare án de tyska smáfurstar som tjánat under samma fanor eller bánkats vid samma rádsbord, var endast det yppersta gott nog. Dárom vittnar Riddarhusets byggnads- historia och den slutliga utformningen av detta i sin art vál enastáende Palatium Ordinis Equestris. Den hollándska palladianismen har fátt bestá sitt hela förrád av motiv, som dessutom behandlats med den mest fullándade hantverksskicklighet. Den franske arkitekten de la Vallée har fátt ingivelsen till ett tak av barock státlighet och ándá av en be- hárskad förnámhet. Den som ság det huset visste genast vilka han fick att göra med vid Sveriges hov och i de svenska ámbetsverken. Riddarhuset be- tecknar ett genombrott av den nyvunna stormakts- várdigheten i konstnárlig form. Vi hade plötsligt fátt sáte bland de stora, och vi voro fullt pá det klara med att denna stállning förpliktade. Det förnáma som skymtat fram hándelsevis och i förbigáende redan under vár medeltid, máste ha legat oss i blodet. Jag tror att man rátt ofta kan göra denna iakttagelse ocksá hos individen. En svensk som ur ansprákslösa villkor kommit till en betydande posi- tion vet i regel att bára upp den. Det representativa ligger för oss. Sedan westfaliska freden vinnlágga vi oss medvetet om att fylla dess krav. Vár gást- frihet ár berömd i hela várlden, ehuru seden att förplága och fétera frámlingar stundom ánnu kan verka lika besvárlig som pá den tid dá d’Avaux och hans följe eller Whitelocke med sin ambassad nöd- gades lára sig várt dryckesceremoniel och tömma skálar báde mitt pá dagen och mitt i natten. Till det representativa hörde och hör alltjámt hos oss att följa med vár tid. Den italienska diplomaten Lorenzo Magalotti, som besökte Sverige under Karl XI :s förmyndareregering, beskriver Stockholm sásom en av de mest válbyggda stáder i Europa. Och vi kunna gott förstá att den romare, som vid slutet av 1600-talet reste frán Rom och norrut, áterfann de palats som han var van vid och gillade först i Sveriges huvudstad. Det ligger ingenting av samma rena romerska stil mellan Corson och Járn- torget, liksom det knappast finnes nágot sá rent och ádelt franskt som Karl XI :s galleri eller salongerna i Tessins hus mellan Norrström och Seinen. Redan förut ha vi fátt antytt varför man i Karl XI :s Sverige liksom i Johan III:s föredrog Rom och Paris framför Holland och Nordtyskland. Vi ville det stolta och icke det gemytliga, vi ville det stora och vi visste med oss att vi icke hade rád till det granna. Stockholms slott ár ju stormaktstidens testamente till den tid som följde pá storhetens undergáng. Det testamentet fylldes till punkt och pricka, och att sá skedde vittnar om att sinnelaget ej följt det yttre förloppet alldeles tátt i hálarna. Hela vár lysande 1700-talskonst, Roslins, Pilos, Sergels, ár i sjálva verket ett barn av stormaktsandan. Vi hunno ej med att fá nágon svensk málarkonst under Karlarne. Ehrenstrahl, som brukar kallas den svenska málar- konstens fader, var visserligen storsvensk till tánke- sáttet, men icke förnám och máttfull som várt eget máleri skulle bli dá det kommit sig för och av instinkt eller valfrándskap sökt anslutning till det franska. Det vore otánkbart att vi skulle fátt hela várt rika konstliv under 1700-talet, om vi ej haft en politisk storhetstid nyss förut. Förhállandet att den konst- nárliga blomningen infaller efter statens högsta kraftutveckling ár som vi veta regel: vi minnas Venedig, Holland, Spanien. Frihetstiden och den gustavianska tidens máleri ár sá gott som helt och hállet genomtrángt av representativa syften, »flárd- fullt om du vill». Men det ár verklig fest och gládje över det, icke bara över de básta mástarna och deras verk, utan över hela linjen, ibland till och med över de enkla konterfejarna. Och detta máleri ár flödande rikt, det háller sig icke inom hovets och adelns slott, det váller ut över konsistorier och sakristior, prást- gárdar och borgarhem, och ánda ned i den Fred- manska bohémevárlden málar man och »gör sin teckning glad». Om vi gá till rikare lánder, till Danmark, till Tyskland, jag skulle tro áven Frank- rike, finna vi icke en sá rikt utbredd portráttkonst av denna höga konstnárliga kvalitet och denna representativa stilhállning. Finge vi döma endast av máleriet, skulle 1700- 46
Side 1
Side 2
Side 3
Side 4
Side 5
Side 6
Side 7
Side 8
Side 9
Side 10
Side 11
Side 12
Side 13
Side 14
Side 15
Side 16
Side 17
Side 18
Side 19
Side 20
Side 21
Side 22
Side 23
Side 24
Side 25
Side 26
Side 27
Side 28
Side 29
Side 30
Side 31
Side 32
Side 33
Side 34
Side 35
Side 36
Side 37
Side 38
Side 39
Side 40
Side 41
Side 42
Side 43
Side 44
Side 45
Side 46
Side 47
Side 48
Side 49
Side 50
Side 51
Side 52
Side 53
Side 54
Side 55
Side 56
Side 57
Side 58
Side 59
Side 60
Side 61
Side 62
Side 63
Side 64
Side 65
Side 66
Side 67
Side 68
Side 69
Side 70
Side 71
Side 72
Side 73
Side 74
Side 75
Side 76
Side 77
Side 78
Side 79
Side 80
Side 81
Side 82
Side 83
Side 84
Side 85
Side 86
Side 87
Side 88
Side 89
Side 90
Side 91
Side 92
Side 93
Side 94
Side 95
Side 96
Side 97
Side 98
Side 99
Side 100
Side 101
Side 102
Side 103
Side 104
Side 105
Side 106
Side 107
Side 108
Side 109
Side 110
Side 111
Side 112

x

Nordens Kalender

Direkte link

Hvis du vil linke til denne avis/magasin, skal du bruge disse links:

Link til denne avis/magasin: Nordens Kalender
https://timarit.is/publication/1685

Link til dette eksemplar:

Link til denne side:

Link til denne artikel:

Venligst ikke link direkte til billeder eller PDfs på Timarit.is, da sådanne webadresser kan ændres uden advarsel. Brug venligst de angivne webadresser for at linke til sitet.