Nordens Kalender - 01.06.1930, Blaðsíða 49

Nordens Kalender - 01.06.1930, Blaðsíða 49
SVENSKT VASEN OCH SVENSK KONST talets Sverige vara ett land dar man icke tagit vid sig lidna förluster i landomráde och prestige. Men vánda vi oss till arkitekturen, finna vi genast att »várt svenska ur gátt frán 12 till 1» som det hette i ett av tidens epigram. Det oerhörda omslaget efter Pultava och dess definitiva beseglande genom frederna efter Karl XII :s död kunde icke undgá att inom vida kretsar av várt folk alstra den sinnes- författning, som med ett modernt ord kallas »dé- faitisme». Denna misströstan om vára möjligheter och denna likgiltighet inför vára utrikespolitiska upp- gifter har hállit sig sedan dess. Den övergick till en varaktig svensk karaktársegenskap efter Finlands förlust 1809 och formulerade sitt program en gáng för alla i den maning som Tegnér enligt áliggande flatade in i sin Svea att »inom Sveriges gráns erövra Finland áter». Den medvetna avsikten att ej strácka fötterna utom tácket fann klara och omisskánnliga ut- tryck i frihetstidens arkitektur. Kungliga Slottet stár över partierna — om det ej ándá ár »hatt» mer án »mössa». Den sláta 1700-tals herrgárden och bruksbyggnaden ár »mössa», en skapelse av resigna- tion och modestie. Visserligen gár linierna hár áter ihop med den gállande smaken i Frankrike. Men likheten beror ej pá ett tillfálligt val utan pá nöd- vándigheten. De inre förutsáttningarna för en slotts- stil sádan som den Tessinska funnos icke lángre. Dá slotten bránts av ryssarna 1719 byggde man upp dem sásom herrgárdar, áven dá man vál haft rád att bygga slott. Det ár nástan symboliskt att nágra av Hárlemans största byggen aro nödtorftiga restaure- ringar av eldhárjade monument. Várt 1700-tals byggnadskonst har icke nágot blándande. Men den har nágot vackert i sin knapp- het som konsten trots allt vetat göra förnám. Den ár »funktionalism» i god mening och en tillgáng som nog alltmer kommer till heders. Vára »fornstora dar» rácka fram till och med Gustaf III. Annu under honom ráknas vi med och rákna vi med oss sjálva. Men de áro ohjálpligt förbi dá vi börjat sjunga om dem. Under romantikens tid, genombrottsskedet eller ráttare guldáldern för vár nationella litteratur, avbrytes till synes alla vára konstnárliga traditioner. Vár arkitektur ebbar ut i en fadd eklekticism, várt portráttmáleri blir alltmer glanslöst och torrt. Det ár Maria Röhl som i svart- krita ger oss dragen av vára andliga stormán. Vágarna till Frankrike gro igen. Det nya som kommer fram ár helt nytt, visser- ligen förberett av den geniala gustavianen Elias Martin. Det ár stámningslandskapet, Fahlkrantz’ mánskenshimlar och vattenfall. Mollklangen, som vi kunna lyssna ut ur dessa tekniskt ofullkomliga och monotona verk, ár dock icke nágot nytt drag i várt nationella lynne. Den finnes i de folkvisor som Afzelius och Geijer utgávo samtidigt som Fahlcrantz málade sina dukar. Den hade ljudit hos folket, i skogen, vid spinnrocken i översnöade stugor, den hade utlöst dess lángtan, dess svármod, medan herre- mannakonsten i de höga salarna blott lát lycka och maktkánsla komma till orda. Denna lyriska sida av det svenska vásendet hade konsten svárligen förut kunnat komma át att tolka. Vára ekonomiska och soci- ala villkor hade icke givit möjligheter för ett subjektivt fárgat, frán representativa plikter befriat máleri sádant som det hollándska. I sjálva verket dröjde det ánda till 1800-talets sista ártionden innan vi voro mogna för den nationella lyriska málarkonst till vilken folkvisornas mollton kunnat synas göra oss förut- bestámda. Dessförinnan skulle vi ánnu en gáng vandra vágen till Paris. Pá 1870- och 80-talen hade de svenska konstnárerna talrikt och brokigt följe pá den vágen. Alla nationernas konstnársungdom drog till den nya konstens, friluftsmáleriets och impressionismens hög- kvarter. Det ár intressant att jámföra de skilda nationali- teterna. Men det skulle föra oss utom várt ámne. För att belysa detta ár det tillráckligt att jámföra grannfolken i Norden med varandra. Norska áttio- talsmálare — tag Christian Krogh sásom den mest typiske! Hur brutalt energisk, huru dristig och frisk och rakt pá sak. En dansk — det blir vál Kröyer. Hur intimt álskvárd, hur begránsat borgerlig. Svensken — Anders Zorn. Áterigen det glansfullt representativa, det Sergelska tusandjákla, det virtuosa, som blándar i salongerna liksom Alexander Roslins leende miner och skimrande siden. Eller Carl Lars- son? Kánner han sig icke kongenial med de flinka eleverna i Taravals ritskola? Várt svenska áttiotals- máleri ár avgjort elegant, t. o. m. Liljefors’ Ráv- familj ár elegant. Ibland kánna vi detta drag för 47
Blaðsíða 1
Blaðsíða 2
Blaðsíða 3
Blaðsíða 4
Blaðsíða 5
Blaðsíða 6
Blaðsíða 7
Blaðsíða 8
Blaðsíða 9
Blaðsíða 10
Blaðsíða 11
Blaðsíða 12
Blaðsíða 13
Blaðsíða 14
Blaðsíða 15
Blaðsíða 16
Blaðsíða 17
Blaðsíða 18
Blaðsíða 19
Blaðsíða 20
Blaðsíða 21
Blaðsíða 22
Blaðsíða 23
Blaðsíða 24
Blaðsíða 25
Blaðsíða 26
Blaðsíða 27
Blaðsíða 28
Blaðsíða 29
Blaðsíða 30
Blaðsíða 31
Blaðsíða 32
Blaðsíða 33
Blaðsíða 34
Blaðsíða 35
Blaðsíða 36
Blaðsíða 37
Blaðsíða 38
Blaðsíða 39
Blaðsíða 40
Blaðsíða 41
Blaðsíða 42
Blaðsíða 43
Blaðsíða 44
Blaðsíða 45
Blaðsíða 46
Blaðsíða 47
Blaðsíða 48
Blaðsíða 49
Blaðsíða 50
Blaðsíða 51
Blaðsíða 52
Blaðsíða 53
Blaðsíða 54
Blaðsíða 55
Blaðsíða 56
Blaðsíða 57
Blaðsíða 58
Blaðsíða 59
Blaðsíða 60
Blaðsíða 61
Blaðsíða 62
Blaðsíða 63
Blaðsíða 64
Blaðsíða 65
Blaðsíða 66
Blaðsíða 67
Blaðsíða 68
Blaðsíða 69
Blaðsíða 70
Blaðsíða 71
Blaðsíða 72
Blaðsíða 73
Blaðsíða 74
Blaðsíða 75
Blaðsíða 76
Blaðsíða 77
Blaðsíða 78
Blaðsíða 79
Blaðsíða 80
Blaðsíða 81
Blaðsíða 82
Blaðsíða 83
Blaðsíða 84
Blaðsíða 85
Blaðsíða 86
Blaðsíða 87
Blaðsíða 88
Blaðsíða 89
Blaðsíða 90
Blaðsíða 91
Blaðsíða 92
Blaðsíða 93
Blaðsíða 94
Blaðsíða 95
Blaðsíða 96
Blaðsíða 97
Blaðsíða 98
Blaðsíða 99
Blaðsíða 100
Blaðsíða 101
Blaðsíða 102
Blaðsíða 103
Blaðsíða 104
Blaðsíða 105
Blaðsíða 106
Blaðsíða 107
Blaðsíða 108
Blaðsíða 109
Blaðsíða 110
Blaðsíða 111
Blaðsíða 112

x

Nordens Kalender

Beinir tenglar

Ef þú vilt tengja á þennan titil, vinsamlegast notaðu þessa tengla:

Tengja á þennan titil: Nordens Kalender
https://timarit.is/publication/1685

Tengja á þetta tölublað:

Tengja á þessa síðu:

Tengja á þessa grein:

Vinsamlegast ekki tengja beint á myndir eða PDF skjöl á Tímarit.is þar sem slíkar slóðir geta breyst án fyrirvara. Notið slóðirnar hér fyrir ofan til að tengja á vefinn.