Nordens Kalender - 01.06.1930, Síða 101

TUSEN AR
Jón Sigurclsson
1811—1879
och den har heller aldrig betraktats som ett möte med
alltinget. Yid denna sammankomst erkande man
konungens envalde, ehuru under trycket av ett
starkt tváng; det ar enda gángen det omtalas att
islanningarna hotats med vapenmakt. Det kan
knappast ráda nágot tvivel om att konungens krav
hade beviljats áven pá sjálva alltinget, om stát-
hállaren hade kommit i tid. Men det ár alldeles
som om ödet velat skona I ‘ingvellir och alltinget
frán att bli platsen för eftergifter, som för islánnin-
garna ha státt som en förödmjukelse större án ná-
gon annan.
Det 18 árhundradet gick in med pest, och i hela
landet överlevde knappast flera án 36 tusen mán-
niskor farsoten. Likafullt började islánningarna
andra och kommo till tinget med mánga hundra
vápnade mán. Men reformationen omkring ár 1550
gjorde en ánde pá biskoparnas makt och ökade i
stállet konungens. Först dá kommo ocksá landets
rikedomar slutligt i hánderna pá den utlándska mak-
ten. Men den regeringsform som ár 1262 gav Nor-
ges konung den högsta makten bestod i sina huvud-
drag oförándrad i mera án fyra árhundraden. Ut-
námnda ámbetsmán kommo i stállet för de forna
godarna, och ett slags státhállare företrádde konunga-
makten. Landet kom med Norge under Danmarks
konung utan att detta medförde nágon förándring.
Státhállarna voro senare alltid danskar, men för öv-
rigt voro ámbetsmánnen islánningar. Förutom att
högsta domstolen sammantrádde pá alltinget, för-
blev tinget ett slags förbindelseled mellan konunga-
makten och folket. Och árhundrade efter árhund-
rade var alltinget den plats dár islánningarna gjorde
motstánd mot det utlándska herraváldet och fram-
förde sina krav och klagomál. Dár sammantráffade
árligen landets básta mán. Och om ocksá tinget
icke lángre var mer án en skugga av vad det hade
varit, sá var det dock en islándsk inráttning som
folket sjálvt ágde och en páminnelse om forntida ára.
Ar 1662 kom den danske státhállaren ut till Is-
land med en fordran frán konungen pá absolut en-
válde. Han kom alltför sent för att ná alltinget.
Det hade redan avslutats. Men han ville likafullt
snabbt fá sitt árende utráttat och kallade till sig
alla de inflytelserika mán, som kunde nás med
bud. Denna sammankomst hölls icke pá f'ingvellir,
Alltingsbyggnaden i Reykjavik
99