Nordens Kalender - 01.06.1930, Blaðsíða 102

Nordens Kalender - 01.06.1930, Blaðsíða 102
TUSEN ÁR en ny sjalvstandighetskamp omkring ár 1750, men den riktade sig till en början uteslutande mot det danska handelstvánget. I slutet av árhundradet tráffades folket av de största lidanden som det ná- gonsin genomgátt: vulkanutbrott och hungersnöd och farsoter, sá att invánarna áter torde ha redu- cerats till knappa fyrtiotusen. Alltinget hade nu upphört att vara annat án en dö- mande församling. Omkring ár 1800 företogos flera genomgripande för- ándringar i den gamla ordningen i landet, och bland annat lade man dá bort att hálla ting, och i stállet inráttades en fast domstol i Reykja- vik, som dá höll pá att váxa upp till den frámsta staden i landet. Islánningarnas sj álvstándighets- kamp upphörde för en tid. De som áter började den voro islándska studenter i Köpenbamn. Frihets- rörelserna som gingo över Europa pá 1830-talet hade váckt deras unga sinnen, och de lyfte fanan högt för sitt lilla folk. De fordrade att islánningarna skulle fá tillbaka sitt forna allting pá Fingvellir. Den generation som nu öppnade angreppen áberopade först och frámst »fádernas ára». Detta slákt- led hade intet minne vare sig av folkets nöd i slutet av 1700-talet eller av tingets förnedring. Min- net av det forna alltingets bety- delse vaknade som frán döden. Men hoppet och fordran pá allting- ets áteruppráttande voro uteslut- ande knutna till den gamla heliga tingsplatsen, sjálva f'ingvellir. Det var ett av dessa ár som Jón Sigurdsson kom till Köpenhamn för att idka studier, nágra och tjugo ár gammal. Han gick fram pá en ny vág. Han slog icke sá mycket pá kánslostrángarna, utan gick till grunden med hela sitt folks sak och förde sjálvstán- dighetskampen in pá ett mycket vidare fált. Han lárde sig sitt folks historia sá vál att ingen var hans jámlike dári, och han byggde sjálvstándighetskraven pá fast och stark historisk grund. Han ville áter- upprátta alltinget i Reykjavik och göra denna stad till huvudstad i landet och i framtiden sáte för regeringen. De tidigare stridsmánnen vánde sig med all makt mot honom, och kampen om tingsplatsen blev hárd och háftig. Men Jón Sigurctsson drev sin sak med fasthet och lugn energi och den högsinthet, som senare utmárkte hela hans politiska kamp. Yarken dá eller senare vek han i nágot avseende frán den riktning han ut- stakat. Och Jón Sigurdsson seg- rade. Alltinget áteruppráttades 1845 och det förlades till Reykjavik och inráttades efter moderna förebil- der. Tinget flyttades ur forntiden direkt in i nuet. Och Jón Sigurdsson, den tro- faste, vise och ádle mannen, blev en ledare för sitt folk sádan som det aldrig senare har haft. Kort efter alltingets áteruppráttande avstod Danmarks konung frán enváldet. Jón Sigurdsson framhöll att islán- ningarna dármed áter i sitt för- hállande till konungen stodo pá den ráttsliga grund som lades med Gamla traktaten 1262. Detta för- hállande bestod helt enkelt i en personalunion. Dárför borde dan- ska ministrar och Danmarks riks- dag ingenting ha att sága till om i islándska frágor, utan blott is- lánningarna och konungen. Frán denna grundáskádning veko islán- ningarna sedan aldrig. Ar 1874, tusen ár efter landets bebyggelse, fingo islánningarna en konstitution som de voro nágorlunda tillfreds med. Alltinget fick rátt att lagstifta i inre frá- gor och áven ekonomisk lagstiftningsrátt. Sakta och varligt togo islánningarna de förstastegenpásjálvstán- dighetens vág, men de betraktade dock alltid författ- ningsreformen blott som en tillfállig lösning. Det var ocksá nya mán som efter Jón Sigurdssons död togo vid och fortsatte kampen för fulla ráttigheter át landet. porfinnur Karlsefni. Staty av Einar J ónsson i Fairmount Park, Philadelphia IOO
Blaðsíða 1
Blaðsíða 2
Blaðsíða 3
Blaðsíða 4
Blaðsíða 5
Blaðsíða 6
Blaðsíða 7
Blaðsíða 8
Blaðsíða 9
Blaðsíða 10
Blaðsíða 11
Blaðsíða 12
Blaðsíða 13
Blaðsíða 14
Blaðsíða 15
Blaðsíða 16
Blaðsíða 17
Blaðsíða 18
Blaðsíða 19
Blaðsíða 20
Blaðsíða 21
Blaðsíða 22
Blaðsíða 23
Blaðsíða 24
Blaðsíða 25
Blaðsíða 26
Blaðsíða 27
Blaðsíða 28
Blaðsíða 29
Blaðsíða 30
Blaðsíða 31
Blaðsíða 32
Blaðsíða 33
Blaðsíða 34
Blaðsíða 35
Blaðsíða 36
Blaðsíða 37
Blaðsíða 38
Blaðsíða 39
Blaðsíða 40
Blaðsíða 41
Blaðsíða 42
Blaðsíða 43
Blaðsíða 44
Blaðsíða 45
Blaðsíða 46
Blaðsíða 47
Blaðsíða 48
Blaðsíða 49
Blaðsíða 50
Blaðsíða 51
Blaðsíða 52
Blaðsíða 53
Blaðsíða 54
Blaðsíða 55
Blaðsíða 56
Blaðsíða 57
Blaðsíða 58
Blaðsíða 59
Blaðsíða 60
Blaðsíða 61
Blaðsíða 62
Blaðsíða 63
Blaðsíða 64
Blaðsíða 65
Blaðsíða 66
Blaðsíða 67
Blaðsíða 68
Blaðsíða 69
Blaðsíða 70
Blaðsíða 71
Blaðsíða 72
Blaðsíða 73
Blaðsíða 74
Blaðsíða 75
Blaðsíða 76
Blaðsíða 77
Blaðsíða 78
Blaðsíða 79
Blaðsíða 80
Blaðsíða 81
Blaðsíða 82
Blaðsíða 83
Blaðsíða 84
Blaðsíða 85
Blaðsíða 86
Blaðsíða 87
Blaðsíða 88
Blaðsíða 89
Blaðsíða 90
Blaðsíða 91
Blaðsíða 92
Blaðsíða 93
Blaðsíða 94
Blaðsíða 95
Blaðsíða 96
Blaðsíða 97
Blaðsíða 98
Blaðsíða 99
Blaðsíða 100
Blaðsíða 101
Blaðsíða 102
Blaðsíða 103
Blaðsíða 104
Blaðsíða 105
Blaðsíða 106
Blaðsíða 107
Blaðsíða 108
Blaðsíða 109
Blaðsíða 110
Blaðsíða 111
Blaðsíða 112

x

Nordens Kalender

Beinir tenglar

Ef þú vilt tengja á þennan titil, vinsamlegast notaðu þessa tengla:

Tengja á þennan titil: Nordens Kalender
https://timarit.is/publication/1685

Tengja á þetta tölublað:

Tengja á þessa síðu:

Tengja á þessa grein:

Vinsamlegast ekki tengja beint á myndir eða PDF skjöl á Tímarit.is þar sem slíkar slóðir geta breyst án fyrirvara. Notið slóðirnar hér fyrir ofan til að tengja á vefinn.