Ársrit Ræktunarfélags Norðurlands - 01.01.1987, Page 69
Mynd 3. Álfameyjar dansa á Elverhöj (Sjálandi). (V.Pedersen eftir teikningu í
Ævintýrum H. C. Andersens / úr Svampe 6/1982).
legur, þar sem þeir virtust vaxa af engu, oft skyndilega og
óvænt. Menn álitu þá jafnvel feta í fótspor dulinna afla, og
höfðu illan bifur á þeim.
Um alla Evrópu var ýmiss konar hjátrú bundin við
sveppahringana. Víða voru menn varaðir við að fara inn í þá
eða nýta grasið úr þeim. 1 Danmörku, Þýskalandi og víðar,
voru baugarnir álitnir vitni um nornadans, er þar hefði farið
fram að nóttu, og var skiljanlegt að grasið fölnaði undan slíkri
athöfn. Af því er dregið heiti þessa fyrirbæris á dönsku og
þýzku (Heksering/Hexenring). 1 Þýzkalandi voru baugarnir
einnig settir í samband við dreka, sem áttu af hafa hringað sig
upp á staðnum. 1 Hollandi þekktist sú trú, að Djöfullinn hefði
strokkað smjör sitt í hringunum, og því töldu menn að grasið í
þeim, hefði vond áhrif á smjörgæðin.
Þá voru baugarnir víða tengdir hugmyndum manna um
álfadans og af því er dregið enska heitið „fairy ring“ (álfa-
hringur) og Elledans-Bruskhat, sem nafn á algengum
„baugasvepp“ í Danmörku (mynd 3). Viðhorf manna til
71