Eimreiðin - 01.04.1957, Qupperneq 77
Xlr Fremfiljy^S og Tunáwsveit
eftir Þóri Bergsson.
Framhald.
VII.
Á Nautabúi bjó um og eftir 1890 Árni Eiríksson, oddviti
l'reppsnelndar, organisti og söngstjóri í Mælifells- og Reykja-
Firkjum, fjölhæfur gáfumaður og vel menntaður. Hann eign-
aðist fyrstur manna hljóðfæri þar í sveit, lítið orgel. Nokkru
síðar keypti faðir minn hljóðfæri, er síðan var notað í Mæli-
fellskirkju, og orgel kom einnig í Reykjakirkju, eftir að Jó-
hann P. Pétursson byggði hina prýðilegustu kirkju á Reykj-
urn. Sú kirkja stendur enn og er vel við haldið af Jóhannesi
hreppstjóra, erfingja Jóhanns, sem þar (á Reykjum) býr nú.
Góður söngur var í kirkjunum, var það Árna að þakka, svo
°g hinum afburða söngmanni Eyjólfi frá Mælifellsá, meðan
hann lifði. Árni flutti eftir aldamót til Akureyrar og varð
bankagjaldkeri lengi, eða þar til hann dó. Synir lians urðu
ágætir söngmenn og fleiri niðjar. Árni kenndi okkur bræðr-
Uiu dálítið í söngfræði, en á hljóðfærið lærðum við hjá Þór-
halli Daníelssyni, síðar kaupmanni í Höfn í Hornafirði. Á
þeim árum hélt ég, að enginn jafnaðist á við Árna um organ-
leik og sjálfsagt hefur hann haft afburða gáfur í þá átt. Jón
Jakobsson, þá bóndi á Víðimýri, síðar landsbókavörður, kom
°ft að Mælifelli. Hann spilaði afar smekklega á hljóðfæri og
söng vel. Það var eitthvað skáldlegt við söng hans og hljóm-
]ist, sem greip huga minn áhrifamiklum tökum, angurblíðum
°g unaðslegum. Á eftir gekk ég eins og í hálfgerðum draumi
°g vissi ekki, hvort mér leið vel eða illa. Ég var mjög við-
kvæmt barn og draumlynt.
Bróðir Árna var Sveinn. Hann var fátækur maður, hafði
iengið nokkra menntun og stundaði barnakennslu um vetur.
^ar hann tíma og tíma á stærri bæjum í framanverðum
hreppnum. Gengu þá nokkur börn á þessa bæi eða dvöldu