Tímarit Máls og menningar


Tímarit Máls og menningar - 01.03.1956, Side 21

Tímarit Máls og menningar - 01.03.1956, Side 21
RÆÐA HALDIN Á NÓBELSHÁTÍÐINNI mitt liv att jag alltid skulle satta de smá, fattiga och ödmjuka överst pá den mánskliga rangskalan; att aldrig glömma att de föroráttade, förfördelade, förbigángna och obeaktade var de mánniskor som framför andra förtjánade uppmárksamhet, kárlek och respekt hár pá Island och hár i várlden. Jag levde hela min barndom i en omgivning, dár várldens store icke existerade annor- lunda án som sagobilder och chimárer -—- kárleken till och respekten för det tillbakatrángda livet var det enda moraliska bud, som i min barndomsmiljö hade verldighetens prágel. Jag minns mina onamnkunniga vánner, som i min ungdom och lángt in i mina vuxna ár var vágledare át mig i mina litterára försök, och som trots att de inte sjálva var professionella författare, besatt en osviklig litterár omdömes- förmága, och som mera án de flesta berömda mástare har öppnat mina ögon för vad det kommer an pá nár det gáller litteratur. Nágra av dessa begávade vánner, áven om de icke lángre finns till, lever stándigt i mitt sinne och i min tanke och det i sá hög grad att det mánga gánger ár svárt för mig att skilja pá vad som i mig ár jag sjálv och vad som ár mina vánner frán fordom. Samtidigt gár mina tankar till det brödraskap pá hundrafemtiotusen mánniskor, till detta mycket bokálskande islándska folk, som frán första början med kritiska och uppmuntrande blickar har följt min litterára vandel, en publik för vilken knappt ett ord gár förlorat i ett vakuum av slö likgiltighet, men finner sitt eko, sin uppskattning eller sitt misshag, liksom ett kánsligt instru- ment med sina vibrationer svarar varje anslag. Att vara född i ett genom sekler poetiskt genomsyrat och litterárt traditionsmáttat folk ár en stor lycka för en författare. Icke minst gár mina tankar till de gamla islándska sagaförfattarna, skaparna av vor klassiska litteratur, dessa diktare som var sá oskiljaktiga frán folkdjupet genom árhundradena, att icke ens deras namn har bevarats tillsammans med deras verk. Deras odödliga skapelser stár dár med en naturlighed som sjálva landskapets. Genom lánga, mörka árhundraden satt dessa namnlösa mán i ett av várldens fattigaste land, satt i sina torvhyddor och skrev böcker utan att kánna till begrepp som lön, pris, berömmelse, framgáng. Det fanns inte engáng en eldstad i deras kojor, dár de kunde várma sina valna fingrar, nár de satt 11
Side 1
Side 2
Side 3
Side 4
Side 5
Side 6
Side 7
Side 8
Side 9
Side 10
Side 11
Side 12
Side 13
Side 14
Side 15
Side 16
Side 17
Side 18
Side 19
Side 20
Side 21
Side 22
Side 23
Side 24
Side 25
Side 26
Side 27
Side 28
Side 29
Side 30
Side 31
Side 32
Side 33
Side 34
Side 35
Side 36
Side 37
Side 38
Side 39
Side 40
Side 41
Side 42
Side 43
Side 44
Side 45
Side 46
Side 47
Side 48
Side 49
Side 50
Side 51
Side 52
Side 53
Side 54
Side 55
Side 56
Side 57
Side 58
Side 59
Side 60
Side 61
Side 62
Side 63
Side 64
Side 65
Side 66
Side 67
Side 68
Side 69
Side 70
Side 71
Side 72
Side 73
Side 74
Side 75
Side 76
Side 77
Side 78
Side 79
Side 80
Side 81
Side 82
Side 83
Side 84
Side 85
Side 86
Side 87
Side 88
Side 89
Side 90
Side 91
Side 92
Side 93
Side 94
Side 95
Side 96
Side 97
Side 98
Side 99
Side 100
Side 101
Side 102
Side 103
Side 104
Side 105
Side 106
Side 107
Side 108

x

Tímarit Máls og menningar

Direkte link

Hvis du vil linke til denne avis/magasin, skal du bruge disse links:

Link til denne avis/magasin: Tímarit Máls og menningar
https://timarit.is/publication/1109

Link til dette eksemplar:

Link til denne side:

Link til denne artikel:

Venligst ikke link direkte til billeder eller PDfs på Timarit.is, da sådanne webadresser kan ændres uden advarsel. Brug venligst de angivne webadresser for at linke til sitet.