Tímarit Máls og menningar


Tímarit Máls og menningar - 01.03.1956, Page 21

Tímarit Máls og menningar - 01.03.1956, Page 21
RÆÐA HALDIN Á NÓBELSHÁTÍÐINNI mitt liv att jag alltid skulle satta de smá, fattiga och ödmjuka överst pá den mánskliga rangskalan; att aldrig glömma att de föroráttade, förfördelade, förbigángna och obeaktade var de mánniskor som framför andra förtjánade uppmárksamhet, kárlek och respekt hár pá Island och hár i várlden. Jag levde hela min barndom i en omgivning, dár várldens store icke existerade annor- lunda án som sagobilder och chimárer -—- kárleken till och respekten för det tillbakatrángda livet var det enda moraliska bud, som i min barndomsmiljö hade verldighetens prágel. Jag minns mina onamnkunniga vánner, som i min ungdom och lángt in i mina vuxna ár var vágledare át mig i mina litterára försök, och som trots att de inte sjálva var professionella författare, besatt en osviklig litterár omdömes- förmága, och som mera án de flesta berömda mástare har öppnat mina ögon för vad det kommer an pá nár det gáller litteratur. Nágra av dessa begávade vánner, áven om de icke lángre finns till, lever stándigt i mitt sinne och i min tanke och det i sá hög grad att det mánga gánger ár svárt för mig att skilja pá vad som i mig ár jag sjálv och vad som ár mina vánner frán fordom. Samtidigt gár mina tankar till det brödraskap pá hundrafemtiotusen mánniskor, till detta mycket bokálskande islándska folk, som frán första början med kritiska och uppmuntrande blickar har följt min litterára vandel, en publik för vilken knappt ett ord gár förlorat i ett vakuum av slö likgiltighet, men finner sitt eko, sin uppskattning eller sitt misshag, liksom ett kánsligt instru- ment med sina vibrationer svarar varje anslag. Att vara född i ett genom sekler poetiskt genomsyrat och litterárt traditionsmáttat folk ár en stor lycka för en författare. Icke minst gár mina tankar till de gamla islándska sagaförfattarna, skaparna av vor klassiska litteratur, dessa diktare som var sá oskiljaktiga frán folkdjupet genom árhundradena, att icke ens deras namn har bevarats tillsammans med deras verk. Deras odödliga skapelser stár dár med en naturlighed som sjálva landskapets. Genom lánga, mörka árhundraden satt dessa namnlösa mán i ett av várldens fattigaste land, satt i sina torvhyddor och skrev böcker utan att kánna till begrepp som lön, pris, berömmelse, framgáng. Det fanns inte engáng en eldstad i deras kojor, dár de kunde várma sina valna fingrar, nár de satt 11
Page 1
Page 2
Page 3
Page 4
Page 5
Page 6
Page 7
Page 8
Page 9
Page 10
Page 11
Page 12
Page 13
Page 14
Page 15
Page 16
Page 17
Page 18
Page 19
Page 20
Page 21
Page 22
Page 23
Page 24
Page 25
Page 26
Page 27
Page 28
Page 29
Page 30
Page 31
Page 32
Page 33
Page 34
Page 35
Page 36
Page 37
Page 38
Page 39
Page 40
Page 41
Page 42
Page 43
Page 44
Page 45
Page 46
Page 47
Page 48
Page 49
Page 50
Page 51
Page 52
Page 53
Page 54
Page 55
Page 56
Page 57
Page 58
Page 59
Page 60
Page 61
Page 62
Page 63
Page 64
Page 65
Page 66
Page 67
Page 68
Page 69
Page 70
Page 71
Page 72
Page 73
Page 74
Page 75
Page 76
Page 77
Page 78
Page 79
Page 80
Page 81
Page 82
Page 83
Page 84
Page 85
Page 86
Page 87
Page 88
Page 89
Page 90
Page 91
Page 92
Page 93
Page 94
Page 95
Page 96
Page 97
Page 98
Page 99
Page 100
Page 101
Page 102
Page 103
Page 104
Page 105
Page 106
Page 107
Page 108

x

Tímarit Máls og menningar

Direct Links

If you want to link to this newspaper/magazine, please use these links:

Link to this newspaper/magazine: Tímarit Máls og menningar
https://timarit.is/publication/1109

Link to this issue:

Link to this page:

Link to this article:

Please do not link directly to images or PDFs on Timarit.is as such URLs may change without warning. Please use the URLs provided above for linking to the website.