Úrval - 01.05.1965, Page 21
19
HJÖliNlNN OG MAtíUtilNN
þakinu með kind i kjaftinum og
hvarf inh i nálægan skóg. Að venju
fundu menn þar aöeins leifarnar
af kindinni næsta dag, en ræning-
inn var sjálfur á bak og burt.
Alllöngu síðar urðu menn varir
við mikinn óróleika hjá kindunum,
þar sem þær voru á beit við há-
bjartan dag. Mönnum datt strax
i hug, að „höggbjörninn“ væri nú
kominn á stúfana að nýju og að
hann biði þarna myrkursins í
skóginum. Janken ákvað þvi að
liggja i leyni nálægt skógarjaðrin-
um ásamt ung'um Lappapilti, sem
var i þjónustu hans, og bíða þar
þess, að bjarndýrið kæmi i ljós.
Það var þegar orðið aldimmt, þeg-
ar mennirnir heyrðu hljóð frá skóg-
-arjaðrinum. Skömmu siðar sáu
þeir einhverja dökkg þúst risa upp
úr lægð einni. Janken skaut strax
á þústina, og þá datt björninn
aftur niður í lægðina. Mennirnir
hlupu báðir á staðinn. Janken lyfti
öxinni til þess að slá bjarndýrið
í höfuðið, en áður en honum tæk-
ist það, hafði bjarndýrið risið upp
og slengt báðum framhrömmunum
utan um hann. Nú hófst örvænting-
arfull glíma. Janken var óvenju-
lega sterkur maður. Hann g'reip
i bæði eyru bjarndýrsins og sveigði
haus þess til hliðar til þess að verða
Birnan vakir yfir fyrstu sporuni húna sinna með árvekni.