Fróðskaparrit - 01.01.1977, Blaðsíða 22
30
■Hví hevur nekarin fepur?
2.2 Vi atervander nu till jámfðrelsen av klusilernas distri-
bution i danskan och fároiskan. Man kan genom m i n i m a 1 a
p a r som bína:pína, dala:tala och garða:karða visa, att
fároiskan ha tva serier av klusiler: dels tre lenes (b, d, g),
dels tre fortes (p, t, k). Ordparen bakke:pakke, dale:tale
och gøre:køre visar, att forhallandet ár likadant i danskan.
Emellertid ár distributionsreglerna for dessa klusiler helt olika
i de bada spraken i det fornárvda ordforradet. I stállningen
efter betonad vokal har enkel fortisklusil bevarats i fároiskan
(i skrift och delvis i tal), dá den dáremot i danskan har for-
svagats, forst till lenis (b, d, g) och dárefter — vad betráffar
d och g — till motsvarande spiranter, [ð, y] (“klusilsvæk-
kelsen”). Denna skillnad i fonotaktisk struktur ser vi bást, om
vi jámfor en rad ordformer, som ár gemensamt arv i de báda
spráken; de danska verben nyde, lade, bide, æde, bryde, løbe,
købe, gribe, rabe, age, tage, stryge motsvaras i fároiskan av
njóta, lata, bíta, eta, bróta, leypa, keypa, grípa, rópa, aka,
taka, strúka.
Ett karakteristiskt drag i klusilernas distribution i fároiskan
ár att den opposition, som foreligger i uddljud mellan
serien p, t, k och serien b, d, g, inte forekommer efter betonad
láng vokal, den stállning som hár diskuteras. Denna inskránk-
ning i klusilernas distribution fanns redan i fornspráket, dár
b inte forekom intervokaliskt och d och g var spiranter i denna
stállning. Islándskan har bevarat detta uttal. En jámforelse
mellan olika nordiska sprák av nágra ordformer visar skilda
mojligheter att bilda minimala par med postvokal klusil i det
fornárvda ordforrádet:
isl. leitadeiða; [t]/[d]:[ð]; opposition; klusihhomorgan
spirant
fár. leitadeiða; [t]/[d]:[j]; opposition; klusihheteorgan
spirant
sv. letadeda; [t]:[d]; opposition; fortisklusildenisklusil
da. lededede; [ð]:[ð]; neutralisation, spirant.
2.3 En konsekvens av neutralisationen fortis-lenis i isl. och