Fróðskaparrit - 01.01.1977, Blaðsíða 23

Hví hevur nekarin fepur?
31
fár. ár att det strukturellt sett ár likgiltigt, om man i dessa
sprák uttalar klusilerna som p, t, k eller b, d, g i denna
stállning. Den fároiska — Hammershaimbska — ortografin
ár i princip etymologisk och foreskriver p, t, k av klusiler i
postvokal stállning, men uttalet váxlar dialektalt. Detta áter-
speglas i áldre skrift, varpá nágra exempel skall ges.
Svabo skriver regelbundet p, t, k i SFVH: Kajsarin situr
uj Haaseati (situr í hásæti), Gajpa-Taattur 49; Stajnboi steu
aa Hadlargðlvi, / ajngjin mundi tea vita/ Kveat tajr vildu
Frenkjismenn/ meala edla gjita (vita, gita), ibid. 46. Schrøter
skriver i sina uppteckningar av Siure Qveaje nástan alltid
b, d, g: Støjdur Hoon ivur see/ Kaabu blaaa (stoytir, kápu),
9; Ajder vear uj Svørinun/ Tajr bouru moudi mear (eitur,
móti), 13. Annu mera konsekvent skriver Jóannes í Króki b, d,
g for klusil i den aktuella stállningen i Sandoyarbók. Nágra
exempel frán Ouluvu Qvaje: Ouluva aidur hansara dottir
(eitur), 1; Hu-in sidur uj haasadi (situr í hásæti), 7. Ur Kvæða-
bók Jógvan Matras’ kan foljande former citeras: Brouga-
taattir (Bróka-); ud a regva (út); gjide man vere (gitið); han
tegir til Orar ta (tekur). Slutligen kan nágra former frán Jakob
Jakobsens ráttskrivningsforslag 1889 citeras. Jakobsen avság
med denna ortografi att ástadkomma ett fonematiskt skrift-
system i nára anslutning till uttalet. Nágra exempel ur ságnerna
om Svynáiggj och Mikjenes: toko (toku), náka (nakað), úte
(úti), situr, aitur (eitur), bláka (blakað).
2.4 Skrivningarna i de citerade uppteckningarna áterspeglar
kánda dialektskillnader. Nár Schrøter, Jóannes í Króki och
Jógvan Matras skriver b, d, g for klusilerna p, t, k efter vokal,
betyder detta att de har identifierat postvokala klusiler med
de ljud som i uddljud tecknades b, d, g.
Identifieringen av postvokal klusil som b, d, g bor forklaras
med nágra ord om uttalet av klusilerna i fároiskan. Vari
bestár den fonetiska skillnaden mellan p, t, k och b, d,