Fróðskaparrit - 01.01.1977, Qupperneq 19

Hví hevur nekarin fepur?
27
innebár att primársprakets fonologiska struktur overfors pá
sekundárspráket — ár ett utmárkande drag i fáro-danska
(»gøtudanskt«), som skulle kunna karakteriseras som danska
pá fároiskt substrat. Den lexikaliska interferensen innebár ett
mer eller mindre omedvetet anvándande av danska ord och
uttryck i fároiskan.
1.2 Det frámmande sprákgodset i fároiskan ár av olika
karaktár. Vissa ord och uttryck anvánds endast tillfálligt och
individuellt. Andra har blivit mera allmánt brukade, och
ytterligare andra har kommit att bli det enda gángbara ut-
trycket for det avsedda begreppet. Ord som anvánds ofta
tenderar att anpassas efter det mottagande sprákets struktur.
Man kan rákna med foljande tre stadier i frága om anpassning
av frámmande sprákgods:1)
1) Citatord. Det frámmande sprákets stavning (och ut-
tal) behálls. Ofta markeras grafiskt att ordet ár ett helt frám-
mande inslag i den sprákliga omgivning, dár det citeras. Ex.:
»EvniS er jú enskt society í eftirkrígstíSini.« (Dýrm. lív, s.
118).
2) Frámmande ord. Frámmande ord som áterkommer
ofta anpassas delvis till den egna sprákstrukturen. De skiljer
sig frán arvorden genom att de beháller vissa drag av frám-
mande sprákstruktur, t. ex. huvudtryckets placering pá sista
stavelsen. Ex.: admirálur, sitrón, telejon.
3) L á n o r d i inskránkt bemárkelse, d. v. s. integrerade lan.
Dessa ord har helt ombildats till fároisk sprákstruktur — eller
de har rákat ha en form som overensstámmer med denna —,
sá att de i frága om uttal, stavning och bojning inte skiljer sig
frán arvorden.
Gránserna mellan de tre grupperna ovan ár flytande, men
indelningen har sitt várde dárigenom att den visar olika stadier
i anpassningsprocessen. I det foljande behandlas foretrádesvis
lánord i inskránkt betydelse och i nágon mán »frámmande
ord« (grupp 2 ovan). Dock kommer jag att anvánda termen
»lánord« om báda grupperna, om ingen speciell distinktion
behover goras.