Fróðskaparrit - 01.01.1977, Side 21

Hví hevur nekarin fepur?«
29
stantiv. Sa kan -unum anslutas till báde hest-, hygd- och hús-;
-ið endast till hús-; -ina endast till bygd-; -ini till bade hús-
och bygd- men har dá olika funktioner; -urin endast till
hest- o. s. v.
De citerade fallen gáller sprákets grammatiska system. Men
ocksa sprákljuden bildar ett slutet system. De ljud som utgor
talet kan vara oándligt varierande, men alla ljud i ett sprák
kan reduceras till ett begránsat antal huvudljud, f o n e m,
betydelseskiljande sprákljud. Forrádet av fonem och reglerna
for deras kombinationer till ordformer utgor sprákets f o n o-
1 o g i s k a system. Liksom skilda sprák har olika grammatisk
uppbyggnad varierar áven den fonologiska strukturen frán
sprák till sprák. Vad som i ett sprák ár skilda fonem ár i ett
annat endast a 11 o f o n e r, d. v. s. varianter av samma fonem.
I fároiska — liksom i ovriga nordiska sprák — ár l och r skilda
fonem och kan sáledes anvándas for att skilja ordformer át,
t. ex. reypa och leypa. Inte sá i japanska och vissa andra
osterlándska sprák, dár l och r endast ár allofoner. De varie-
rande skrivningarna Riu-kiuóarna/Liu-kiuóarna i váster-
lándska transkriptioner áterspeglar detta forhállande. I nor-
diska sprák ár v och b skilda fonem — fár. vera och bera —,
men i spanskan foreligger ingen opposition mellan v och b;
Barcelona och Valencia skrivs visserligen med olika begyn-
nelsebokstáver, men uttalet av begynnelseljudet ár detsamma.
Ett spráks fonologiska system karakteriseras emellertid inte
bara genom ett visst fonemforrád utan áven i hog grad genom
de regler, enligt vilka fonemen kan kombineras med varandra
till ordformer. Man talar om ett spráks fonotaktiska
struktur och menar dármed just reglerna fðr fonemens ord-
ningsfoljd i ordformen. Den fonotaktiska strukturen avspeglas
ofta i ortografin, vilket má belysas med nágra exempel. Is-
lándskan kan ensam bland de nordiska spráken ha h-ljud
framfor r, l och n som i hreinn och hlaupa, fároiska reinur och
leypa. Skrivningar av afrikanska namn som Ngami, Ndola och
Nkomo speglar en for nordiska sprák frámmande ljudstruktur,
liksom walesiska ortnamn pá Llan- (Llanollen etc.; llan =
kyrka), dár det forsta 1-et stár for ett tonlost 1-ljud.