Fróðskaparrit - 01.01.1977, Qupperneq 43

Hví hevur nekarin fepur?
51
3) I FT l'.ar orden pá -ari pluralándelsen -ir i overensstámmelse med ett
sprakbruk, som fortfarande ár vanligt i tal. Grammatiken foreskriver
-ar.
4) »Feburkost« uppges i DF betyda »egentlig et Stykke Jord, som en
tillades paa min Jord at vælte, og bruges sommesteds i Suderoe«. Bak-
om skrivningen med b kan ligga speciellt Suðuroyuttal. For ovrigt
avviker áven enkelteckningen av »e« i forsta stavelsen frán Svabos
stavningsprinciper. Belágget, som endast finns i N. Mohrs handskrift,
skiljer sig sálunda pá flera sátt frán Svabos vanliga ortografi och tas
hár inte upp til diskussion.
5) Formen »hundasleti« i 14 S. máste betraktas som tryckfel for »hunda-
sletu«. I fároiska dialekter ár sammanfall av ándelserna -i och -u
mycket utbrett, vilket forklarar stavfel av denna typ. Se Hagstrom,
Herðingarveiku sjálvljóðini i och u í føroyskum máli nú á døgum,
Fróðskaparrit 10, Tórshavn 1961.
6) Fároiska ord har som regel huvudtryck pá forsta stavelsen, stam-
stavelsen. Yid lán frán andra sprák av ord med annan accentuering
finns en viss tendens att flytta trycket till forsta stavelsen. Sá t. ex.
i avís, pappír, tubbak, som i danskan har trycket pá andra stavelsen,
avis, papir, tobak. Denna tendens ár dock ingalunda sá stark som i
islándskan, dár forsta stavelsen alltid har huvudtryck, áven i ord som
stúdent, rómantískur. Fároiskan beháller i motsats hártill vanligen
huvudtryck pá romanska suffix, som har huvudtryck i danska; fár.
studentur, romantiskur har alltsá trycket pá andra stavelsen.
En annan olikhet mellan fároisk och islándsk sprákstruktur ár att
den klusilskárpning i lánord, som har framhállits som ett karakteris-
tiskt drag i fároiskan, inte sker i islándskan. De fár. formerna pulur,
nekari, tikari, sjokuláta motsvaras i isl. av púður, negri, tígrisdýr,
súkkulaði.
7) »chokoláta vørur« och »sukurlátapetti« skulle egentligen forutsátta
grundformerna »chokoláti« och »sukurláti«. Emellertid bor samman-
sáttningarna snarare uppfattas som stamkomposita, alltsá med obojd
grundform. En parallell erbjuder »sodavatn«. Det enkla soda bojs
alltid sodu 1 oblika kasus, men sammansáttningen heter sodavatn i an-
slutning till da. sodavand.
8) Klusilskárpning intráffar áven i konsonantkombination, som inte
verkar vokalforkortande. Se Rischels inledning till FDO, s. XVII.
Namnet »Abraham« skrivs av Svabo »Aapran« och en liknande form
finns i ortnamnet »Ápramsstova«. »Gabriel« i Jørgen-Frantz Jacob-
sens roman Barbara heter i Chr. Matras’ oversáttning »Gaprial«. Se
áven Ulf Zachariasen, Fróðskaparrit 16, s. 45 ff.
9) Ett fall dár skrifttraditionen har verkat sárskilt starkt pá grund av
ordets betydelse och ámnessfár ár »Gud«. En váxling mellan d och t