Tímarit Máls og menningar


Tímarit Máls og menningar - 01.11.1980, Qupperneq 49

Tímarit Máls og menningar - 01.11.1980, Qupperneq 49
Hringurinn dýrlegra en að láta bóndann draga sig ril þess að horfa á sauði, þá var það þetta. Hún tók af sér hattinn stóra, lét hann svífa niður á grasið og sagði bóndanum að bera hann heim fyrir hana, því að hún vildi finna goluna á andliti sínu og í hári sínu. Síðan hélt hún heim á leið, löturhægt, eins og hann hafði sagt henni, því að hún vildi hlýðnast honum að öllu leyti. A leiðinni varð hún æ gagnteknari þeirri miklu gæfu að vera ein, öldungis alein, Bísjú var ekki einusinni með henni. Hún minntist þess ekki að hafa nokkru sinni fyrr farið alein í gönguför. Landslagið um- hverfis hana ljómaði og þagði, það virtist fullt af fyrirheitum, og hún átti það. Hún átti meira að segja svölurnar sem hnituðu hringa uppi í háloftunum. Því að hann átti þær, og hún átti hann. Hún gekk stíginn bugðótta fram með runnunum, og eftir skamma stund sáu mennirnir við fjárhúsið ekki til hennar. Væri kostur á nokkru ljúflegra, hugsaði hún, en að ganga þennan græna stíg, hægt, hægt, og láta hann ná sér þar. Jú, datt henni þegar í hug, það yrði ennþá ljúflegra að víkja af stígnum inn í skóg og hverfa þar — vera horfin af yfirborði jarðar, þegar hann kæmi stikandi eftir örskotsstund, loksins orðinn þreyttur á því að tala um kindur, með hjartað gagntekið þrá í hana. Hugsun laust niður í hana og hún stansaði til þess að átta sig á henni. Fyrir nokkrum dögum hafði bóndi hennar riðið brott til þess að fylgjast með heyskapnum, en hún hafði sjálf verið þreytt og hafði ekki kært sig um að fara með honum. Hún hafði þá ásamt Bísjú ráfað um til þess að kanna ríki sitt. Bísjú hafði hlaupið á undan henni og hafði snuðrað hvarvetna, hann hafði gelt og litið á hana og fengið hana með sér inn í þennan sama skóg. Meðan hún var varlega að komast gegnum kjarrið var hún allt í einu komin að rjóðri í því miðju, lítilli vin eins og lokrekkju með gullingrænum ársal. Allt í einu hafði henni fundist að hér væri hún í hjarta ríkis síns, og hún varð snortin mikilli gæfu. Æ, skyldi hún geta fundið þennan heilaga, dularfulla stað aftur? Ef hún fyndi hann, myndi hún standa þar dauðahljóð, dulin öllum heimi. Konráð myndi skyggnast til allra átta í leit að henni, hann gæti ekki áttað sig á því, hvað orðið hefði um hana. Eina andrá, áður en hún kallaði á hann, myndi honum skiljast að fullu, hvílík auðn alheimurinn væri, skelfileg eyðibyggð, ef hún væri ekki í honum. Hún leit íhugul á skógarjaðarinn til þess að finna aftur 303
Qupperneq 1
Qupperneq 2
Qupperneq 3
Qupperneq 4
Qupperneq 5
Qupperneq 6
Qupperneq 7
Qupperneq 8
Qupperneq 9
Qupperneq 10
Qupperneq 11
Qupperneq 12
Qupperneq 13
Qupperneq 14
Qupperneq 15
Qupperneq 16
Qupperneq 17
Qupperneq 18
Qupperneq 19
Qupperneq 20
Qupperneq 21
Qupperneq 22
Qupperneq 23
Qupperneq 24
Qupperneq 25
Qupperneq 26
Qupperneq 27
Qupperneq 28
Qupperneq 29
Qupperneq 30
Qupperneq 31
Qupperneq 32
Qupperneq 33
Qupperneq 34
Qupperneq 35
Qupperneq 36
Qupperneq 37
Qupperneq 38
Qupperneq 39
Qupperneq 40
Qupperneq 41
Qupperneq 42
Qupperneq 43
Qupperneq 44
Qupperneq 45
Qupperneq 46
Qupperneq 47
Qupperneq 48
Qupperneq 49
Qupperneq 50
Qupperneq 51
Qupperneq 52
Qupperneq 53
Qupperneq 54
Qupperneq 55
Qupperneq 56
Qupperneq 57
Qupperneq 58
Qupperneq 59
Qupperneq 60
Qupperneq 61
Qupperneq 62
Qupperneq 63
Qupperneq 64
Qupperneq 65
Qupperneq 66
Qupperneq 67
Qupperneq 68
Qupperneq 69
Qupperneq 70
Qupperneq 71
Qupperneq 72
Qupperneq 73
Qupperneq 74
Qupperneq 75
Qupperneq 76
Qupperneq 77
Qupperneq 78
Qupperneq 79
Qupperneq 80
Qupperneq 81
Qupperneq 82
Qupperneq 83
Qupperneq 84
Qupperneq 85
Qupperneq 86
Qupperneq 87
Qupperneq 88
Qupperneq 89
Qupperneq 90
Qupperneq 91
Qupperneq 92
Qupperneq 93
Qupperneq 94
Qupperneq 95
Qupperneq 96
Qupperneq 97
Qupperneq 98
Qupperneq 99
Qupperneq 100
Qupperneq 101
Qupperneq 102
Qupperneq 103
Qupperneq 104
Qupperneq 105
Qupperneq 106
Qupperneq 107
Qupperneq 108
Qupperneq 109
Qupperneq 110
Qupperneq 111
Qupperneq 112
Qupperneq 113
Qupperneq 114
Qupperneq 115
Qupperneq 116
Qupperneq 117
Qupperneq 118
Qupperneq 119
Qupperneq 120
Qupperneq 121
Qupperneq 122
Qupperneq 123
Qupperneq 124
Qupperneq 125
Qupperneq 126
Qupperneq 127
Qupperneq 128
Qupperneq 129
Qupperneq 130
Qupperneq 131
Qupperneq 132
Qupperneq 133
Qupperneq 134
Qupperneq 135
Qupperneq 136
Qupperneq 137
Qupperneq 138
Qupperneq 139
Qupperneq 140
Qupperneq 141
Qupperneq 142
Qupperneq 143
Qupperneq 144
Qupperneq 145
Qupperneq 146
Qupperneq 147
Qupperneq 148
Qupperneq 149
Qupperneq 150
Qupperneq 151
Qupperneq 152
Qupperneq 153
Qupperneq 154
Qupperneq 155
Qupperneq 156
Qupperneq 157
Qupperneq 158
Qupperneq 159
Qupperneq 160
Qupperneq 161
Qupperneq 162
Qupperneq 163
Qupperneq 164
Qupperneq 165
Qupperneq 166
Qupperneq 167
Qupperneq 168
Qupperneq 169
Qupperneq 170
Qupperneq 171
Qupperneq 172

x

Tímarit Máls og menningar

Direct Links

Hvis du vil linke til denne avis/magasin, skal du bruge disse links:

Link til denne avis/magasin: Tímarit Máls og menningar
https://timarit.is/publication/1109

Link til dette eksemplar:

Link til denne side:

Link til denne artikel:

Venligst ikke link direkte til billeder eller PDfs på Timarit.is, da sådanne webadresser kan ændres uden advarsel. Brug venligst de angivne webadresser for at linke til sitet.