Gripla - 20.12.2010, Page 115

115ÖVERSIKTEN ÖVER HÁTTATAL I DG 11 4TO
8. Variation mellan accentuerat och icke-accentuerat \a\ som represen-
tation för långt /a:/.
9. Variation mellan majuskel/kapitäl och minuskel i strofens första
ord. Denna variation är som redan påpekats av vikt för sidans funk-
tion och uppbyggnad, men inte för att reda ut det textkritiska för-
hållandet mellan Ö och HtU.
Självklart är det möjligt att påverkan från förlagan kan förekomma i fråga
om ovanstående ortografiska företeelser. Man kan t.ex. i DG 11 se en stor
regelbundenhet i fördelningen mellan gotiskt och runt r i det att den senare
typen kraftigt överväger efter \b\, \d\ (runt d), \ð\, \o\ och \þ\ (Thorell
1977a, XI). Ett gotiskt r efter dessa graftyper skulle kunna bero på påver-
kan från förlagan. Också fördelningen mellan \e\ och \æ\ för /æ:/ är
mycket regelbunden; normalrepresentationen för /æ:/ i DG 11 är \æ\ (se
t.ex. Thorell 1977b, 287) förutom efter /g/ och /k/, där \e\ regelmässigt
används (ibid., 213, orden som inleds med gæ-, samt 232, koma, konj. pret.).
Det finns dock exempel på att /æ:/ skrivs \e\ i andra positioner, och också
dessa fall skulle möjligtvis kunna vara övertagna från förlagan. För att
kunna bevisa att det verkligen är fråga om förlagepåverkan krävs dock ett
större undersökningsmaterial än endast en sida; isolerade skrivningar har
endast ringa bevisvärde.
Fonologisk och morfologisk variation består i regel av att yngre fonolo-
giska och morfologiska varianter ersätter äldre motsvarigheter, och de
kommer av att skrivaren identifierar förlagans former och ersätter dessa
med sina egna. En tendens är att skrivare visar en större benägenhet att
göra ändringar på fonologisk nivå än på morfologisk (t.ex. Haraldur
Bernharðsson 2002, 191), men graden av sådana förändringar kan variera
kraftigt mellan enskilda skrivare samt mellan texttyp (t.ex. Rajić 1976, 23
och 43–44). För att skrivaren skall kunna omtolka äldre fonologiska och
morfologiska former krävs att denne faktiskt kan identifiera vilka fonem
resp. morfem det är fråga om. Då det gäller poetiska ord, mytologiska
namn o.s.v. (vilka är frekventa i skaldedikter), kan man därför i högre
utsträckning räkna med att äldre ordformer behålls. Samtidigt kan denna
typ av variation ge viktig textkritisk information, i synnerhet om man fak-
tiskt kan se att novationer systematiskt överväger i en av texterna.