Gripla - 20.12.2010, Page 127

127ÖVERSIKTEN ÖVER HÁTTATAL I DG 11 4TO
Tabell 23. Strof 22 (En þriðja: \En þriþia\).
Ö himin gleva ſtrykr .h.
HtU H imin gleva ſtrẏkr hafar
R Himinglæfa ſtrýkr hafar
T himinglefa ſtꝛykꝛ hafaꝛ
W Himín glæfa ſtrẏkr hfar
Återigen föreligger en suspension som används på ett sätt som avviker från
DG 11:s normala bruk. Se diskussionen av stroferna 1 resp. 18 ovan.
Utifrån övriga förkortade skrivningar i DG 11 ger denna förkortade skriv-
ning till synes inte tillräcklig information för att formen háfar/háar skall
kunna utläsas, i synnerhet som det styrande substantivet inte finns medta-
get.
Tabell 24. Strof 23 (Refhvarfa bróðir: \R efh[v]arfa bꝛoþꝛ\).
Ö Fiʀit hond meþ haʀa
HtU Fiiz havnd meþ haa
R Fiʀiz hond með haʀa
T Fiꝛꝛiz hond med haꝛa
W Firriz hǫnd með haa
Morfologisk variation föreligger i växlingen \Fiʀit\ resp. \Fiiz\.
Verbformen i HtU, liksom i övriga handskrifter, är firra i mediopassivum,
och denna ändelse skrivs såväl \z\ som \zt\ i DG 11 (\dꝛeifþvz\, dreifðusk,
av dreifask, 2r:6 resp. \ſnerizt\, snerisk, av snúask, 15r:10).11 I Ö är det inte
fråga om samma verbform, med mindre att man förutsätter att \z\ har ute-
glömts. Om man dock ser till skrivningen i DG 11 och prövar vilka möjliga
ordformer denna skulle kunna generera, ges två möjligheter. Den första
möjligheten är att det vore fråga om 2:a pers. pl. av firra, d.v.s. firrið.
Skrivaren av DG 11 gör nämligen ingen skillnad på obetonat ursprungligt
-it och -ið, utan båda skrivs normalt \it\, ibland \ið\ alt. \iþ\, utan hänsyn
till vilken av ändelserna det är fråga om (\latið\, látit, perf. part. av láta,
11 Vissa undantag finns, bl.a. de ålderdomliga formerna -umk i 1:a pers. samt -sk i 3:e pers.
Dessa förekommer dock uteslutande i diktcitat och är därmed sannolikt kopierade ur för-
lagan.