Gripla - 20.12.2010, Page 130

GRIPLA130
Det andra fallet av lexikal variation är växlingen \eiſv\ (eisu, av eisa)
resp. \olldv\ (ǫldu, av alda); också den är av typ 2. Läsningen eisu är unik
för Ö, och samtliga andra handskrifter har ǫldu. Möjligen har eisu inkom-
mit från föregående strof, där denna ordform också förekommer, också där
i kombination med verbet brjóta. En sådan förväxling är lättast att tänka sig
inom ramen för Ö, eftersom verscitaten här står intill varandra på samma
rad (möjligtvis ej så i förlagan, men i så fall på två rader intill varandra).
Det tredje fallet är växlingen \varþ\ resp. \var\ (varð resp. var, d.v.s.
verða resp. vera), vilket faller inom lexikal variation typ 1. Läsningen i Ö är
unik, men växlingen kan knappast sägas förändra innebörden av textav-
snittet.
Tabell 29. Strof 28 (Tvískelft: \Tviſkelft\).
Ö vanba[v]gſ veiti ſendir
HtU V aη̄bavgſ veiti ſendir
R Vanbavgſ* veítti ſendir
T Vann baugſ veitti ſendiꝛ
W Vandbáugſ veiti ſender
* 1300-talsrättelse föreligger. Huvudtextens skrivning har rättats genom att \n\ har försetts
med ett horisontellt förkortningsstreck, med \Vannbavgſ\ som resultat (se Finnur Jónsson
1931, 228).
Här föreligger variation mellan Ö och HtU i det att den förstnämnda tex-
ten i det första ordet har DG 11:s normalrepresentation för kort /n/,
medan HtU har normalrepresentationen för långt /n/ (Thorell 1977a,
XIV). Denna ordform normaliseras oftast vandbaugr, och det finns exem-
pel på att konsonantkombinationen /nd/ i DG 11 assimileras till långt /n/,
t.ex. fundit (av finna) skrivet \fvη͘it\ (21v:16) resp. \fvη̄it\ (37r:28). Därmed
kan skrivningen i HtU mycket väl vara avsedd att återge den väntade ord-
formen. Skrivaren av DG 11 skiljer normalt på långt och kort /n/, men
samtidigt finns ett antal fall där långt /n/ skrivs med enkelt \n\ (de flesta
dock i obetonad position, t.ex. \hamaʀin\, hamarrinn, 14v:2, Gylfaginning).
Möjligen kunde det således vara försvarbart att utläsa vannbaugr i Ö, men
med stor sannolikt har skrivaren avsett kort /n/ i denna position, med ett
ord vanbaugr som resultat. Ö och huvudtexten av R är ensamma om att ha