Gripla - 20.12.2010, Page 131

131
representation för kort /n/ i denna position (Finnur Jónsson 1931, 228).
Representation för långt /n/ delar HtU med 1300-talsrättelsen i R (se
ovan) och T; skrivning med \nd\ föreligger endast i W.
Värt att notera är att skrivningen \veiti\, som förvisso sammanfaller i Ö
och HtU, för övrigt endast delas av W. Resterande handskrifter har långt
/t/, vilket resulterar i en preteritumform.
Tabell 30. Strof 29 (Detthent: \D etthent\).
Ö Tvær mvn ek hilmi hẏrvm heimſ viſtir o tviſtar
HtU Tver man ek hilmi hẏʀvm heimſ viſtir o tviſtar
R Tvær man ec hilmi hyrvm heimſ viſt er* otviſtar
T Tueiꝛ man ec hilmi hyꝛom heimſ uiſtiꝛ otuiſtaꝛ
W tvær man ek hilmí hẏrum heímſ viſter otviſtar
* 1300-talsrättelse föreligger. Huvudtextens skrivning har rättats genom att ett streck har
dragits mellan \t\ och \e\ för att binda ihop dessa, med \viſter\ som resultat (se Finnur
Jónsson 1931, 229 och Faulkes 2007, 43).
Morfologisk variation föreligger i växlingen \mvn\ resp. \man\. Ö är
ensam om att ha formen \mvn\ (Finnur Jónsson 1931, 229). Båda varian-
terna används också för övrigt i DG 11, med rätt jämn fördelning (Thorell
1977b, 242).
Variation föreligger också i växlingen \hyrvm\ resp. \hyʀvm\, vilket
måste kategoriseras som lexikal variation av typ 1, och det finns teoretiska
tolkningsalternativ för den senare skrivningen i ordformerna hyrrum/hýr-
rum. Finnur Jónsson (1931, 229) noterar inte avvikelsen i HtU, men som
tabellen ovan visar har övriga handskrifter en skrivning med representation
för kort /r/. Kapitälen \ʀ\ är i DG 11 normalrepresentationen för långt
/r/, men den används också initialt (Thorell 1977a, XI). Ett antal belägg
finns på att icke-initialt kort /r/ skrivs med denna graftyp (se t.ex. Thorell
1977b, 217, skrivningarna av namnet Haraldr), men dessa är få. Det är alltså
sannolikt att skrivaren i detta fall har avsett att återge ett långt /r/, och
denna skrivning står isolerad bland de övriga handskrifterna.
ÖVERSIKTEN ÖVER HÁTTATAL I DG 11 4TO