Gripla - 20.12.2010, Page 138

GRIPLA138
Tabell 42. Lexikal variation 2.
Strof Ö HtU Kommentar
18 \en\ (en) \at\ (at) Ö är ensam om en (ibid., 224).
19 \vm\ (um) \ok\ (ok) Övriga handskrifter har of (ibid.,
225).
27 \bravt\ (brjóta) \ſkar ek\ (skera) Läsningen skar ek delas av
rättelsen i R (huvudtexten har skal
ek) samt T; W har braut (ibid.,
228).
27 \eiſv\ (eisa) \olldv\ (alda) Ö är ensam om eisa (ibid., 228).
Denna kategori innebär högsta graden av variation mellan Ö och HtU.
Antalet exempel inom denna kategori är dock rätt få, och i två fall är det
fråga om obetonade småord. Av dessa sammanfaller HtU i ett fall med
övriga handskrifter (en resp. at), och i ett annat gör Ö det (um resp. of), och
just det faktum att det är småord kan kanske förklara att variation har upp-
stått.
Det tredje exemplet i tabellen pekar dock mot att Ö har ett annat
ursprung än HtU. De två varianterna \bravt\ resp. \ſkar ek\ är grafiskt
olika och förväxling mellan dem uppstår knappast vid avskrift. Likaså har
båda varianterna stöd i andra handskrifter; det är alltså inte fråga om isole-
rade förekomster. Det ter sig synnerligen osannolikt att ordformen braut
har uppstått i Ö resp. W helt oberoende av varandra, och i fråga om denna
läsning måste Ö och W bygga på en gemensam tradition, skild från den
som HtU representerar. Både brjóta och skera förekommer dessutom vid
fler tillfällen i Háttatal med ett objekt betydande ‘hav’ eller ‘våg’; paralleller
finns därmed för båda varianterna.13
Lemmat eisa i Ö vid variationen mellan eisa och alda har som redan
nämnts inte stöd i någon annan handskrift. Eisa har möjligen sitt ursprung
i föregående versrad, som också slutar med detta lemma, dessutom i oblik
form. Denna förväxling är lätt att föreställa sig inom ramen för Ö, efter-
som eisa där står på samma rad (möjligen på skilda rader i förlagan, men då
raderna intill varandra). Detta tyder ytterligare på att Ö inte har tillkommit
i samband med DG 11, utan i ett annat sammanhang. Därefter har detta fel
uppstått vid en avskrift av Ö, möjligen vid nedteckningen i DG 11.
13 Ett exempel med brjóta, strof 74, rad 5–6 (Finnur Jónsson 1931, 245), och två exempel med
skera, strof 34, rad 3 resp. strof 78, rad 1 (ibid., 231 resp. 247).